Jag jobbar!

Första veckan på jobbet avklarat och jag har nog inte varit så här trött sedan de första dagarna efter min förlossning!

Det är inte så konstigt med tanke på att jag måste lära mig en massa nya arbetsmoment samt "dator-systemet" vi använder oss av. Tycker väl jag får skryta att jag faktiskt hajjat en hel del väldigt snabbt!
Men att stiga upp på morgonen strax efter 5 är inte riktigt min grej! Satt igår med en kopp kaffe under nosen, ögonen i kors och undrade lite vad jag gett mig in på. Satt i trötthetens dimma och såg framför mig hur mitt liv alltid kommer att se ut på det här sättet... Men äh, man vänjer sig säkert!

Något traumatiskt är väl att jag inte spenderar lika mycket tid med mitt troll längre, jag saknar henne massor de stunder jag hinner tänka på henne på jobbet. I tisdags när jag kom hem var jag inte alls välkommen tyckte Embla, bara pappa som gällde. Det tog mig hårt och jag funderade på att aldrig mera lämna henne... Efter ett bra tag så kom hon tillslut till mig med en bok och hjärtat blev varmt igen.

Idag fick jag ett SMS av maken, syftet var att göra mig glad och det blev jag, men samtidigt fick jag kämpa för att tårarna inte skulle spruta. Satt på ett morgon möte och "tjuvläste" mitt SMS, där det stod att Embla går runt och letar efter mig när hon stiger upp och ropar mamma... Det värmde trots allt, jag är inte utraderad iallafall...

Jag trivs hittills med mitt nya jobb och jag tror jag kommer fortsätta att göra det!

Imorgon får jag sova igen! hurra!!!!!