Blä...

Ni fattar liksom inte vad ni gör med mig...


*lång bitter, sorglig, deppig, ångest text*



... känner mig ensam... Men det går över!


-Piss inlägg!

Hohoho!

Jag skriver så nedrans dåligt i min blogg, jag menar alltså att jag inte uppdaterar den så bra, för innehållet är ju egentligen inget dåligt med alls!

Det händer fruktansvärt mycket i min omgivning och jag blir lite överväldigad men jag tror att saker och ting kommer att sluta bra. Ur ett kaos kommer oftast ett lugn, eller hur?

Nä, jag känner att jag inte kan komma med något fantastiskt inlägg idag, allt är för rörigt. Fast det finns små stjärnor som lyser upp himlen, största av dem alla är Embla såklart! Ni andra som lyser i mitt liv, ni vet om det när ni blundar :)

ppssssst!

Jag vet att det är fruktansvärt ovesäntligt, näst intill ytligt och fjantigt men jag har gått ner i vikt... och jag är jäkligt glad över det!!!

*jagtyckerattjagfårvaradetenstund*

-Måste!!!

Embla har hamnat i en måste-period!

Embla måste Laban, Embla måste mjölk, måste klossar, måste nappis, mamma-måste-mamma och i morse sa hon allvarligt:

-"Mamma! Måsssste Nakensis"!

Hon är i en nudist-period också. Så fort hon kommer från dagis, nej redan i vagnen på vägen hem konstaterar hon "Embla nakenfis". I fredags meddelade jag henne vid nakenfis-kravet att det inte går för vi skall till mormor, ja då fick jag höra: "Embla nakensis momo"...

Åh, det är egentligen en fantastisk tid nu när hon börjar prata... Man upptäcker snabbt vilka uttryck man använder mycket själv...

-"Precis"!

(Är ju något som kommer ofta ifrån mig, hahaha)

"NAKENSIIIIIS"

Höstmaskerad på dagis i fredags.

Embla ville vara katt, så mamma knåpade ihop öron och en svans, men när mamma ville måla nos och morrhår blev Embla arg, hur tokig får mamma vara egentligen?!  -Måla i ANSIKTET?!

Jag tror jag blev lurad...

Mamma: Men Embla, dina öron är jätte smutsiga!
Embla: Nä!
Mamma: Jo, kom ska mamma göra rent dom.
Mamma får lov att börja.
Embla: AJ!
Mamma: Men jag har knappt börjat, se så smutsig topsen blivit!
Embla: ummmm
Mamma: Men sitt still, jag är snart färdig, vi ska bara ta det andra också!
Embla: NEJ!!!!
Mamma: Jo, det är smutsigt också!
Embla går motvillig med på att vända sig för nästa öra men håller för det och tittar allvarligt på mig.
Embla: Goddiss?
Mamma: Ska du ha godis för att mamma ska få rensa örat?
Embla nickar.
Mamma: Nej, mamma ska få göra rent örat utan godis. Du kanske kan få lite russin senare.
Embla: NEJ! Slaaaaaad!
Mamma: Vad säger du?
Embla: Embla slaaaaaaad!
Mamma: Choklad?
Embla nickar
Mamma: Nej, du ska få russin, låt mamma göra rent örat!
Embla tar bort handen och öronen blir rena.


Märkte ni det samma som jag? Lillfisen gjorde en super fint! Nu mumsar hon nöjd med sina russin...

Arbetslös dag 1.

Idag är jag officiellt A-r-b-e-t-s-l-ö-s!

Dagen inleddes med att fortfarande vara oerhört sjuk, kanske en aningens bättre än igår om jag verkligen känner efter. Snäll och sympatiserade som J är har han tagit veckas semester... så första veckan blir nog inte så hemsk ändå.

Nu när jag hällt i  mig mitt morgonkaffe, borstat tänderna och klätt på mig så nu ska jag besöka mitt nya mekka... nämligen det fantastiska Arbetsförmedlingskontoret! Där ska jag idiotförklaras för att jag inte lyckats klamra mig fast vid min tjänst i Sahlgrenskas ekonomiska kris. -Ett anställnings stopp borde du väl ha klarat av att förutse?

Nä, nu ska bitter-fi**an masa sig iväg!

Godmorgon Gott Folk!

Ibland snubblar man över

... fantastiska saker som lockar fram barnet i en!!!

Detta recept kommer jag att erbjuda familjen någon dag framöver när jag har en "lat-mat-dag"

 Kika om ni vågar!

en kråka!

Ännu en bekännelse!

Jag är ledsen, ledsen på riktigt!

Jag vet inte hur många år jag "sett mig själv" som Hippie, Trädkramande-empatisk-jag-vill-rädda-världen-sprida-kärlek person...

Men ett fantastiskt program på TV fick mig att inse att även om jag velat anamma livsstilen SÅ står jag nog inte ut med andra hippies............

Förstår ni vilken KATASTROF! Jag kan lika gärna kalla mig för moderat, och vad får man om man blandar moderat med hippie??? Jo en blå blomma, alltså är jag en Folkpartist eller (huvva) en Sverigedemokrat!

Jag tror jag måste gå och lägga mig, helg-jobbandet  har ätit in sig på hjärnan... måste sova bort denna mardröm. (hur kan det komma sig att jag inte tål andra sk hippies. VARFÖR dömer jag alla hippies inklusive mig själv efter vad ett TV-program visade). NÄ NU måste jag lägga mig!

God Natt!!

Lite allvar nu!

Det finns egentligen massor av allvarliga saker jag vill skriva om.
Mycket orättvisor sker i världen och jag hade gärna helhjärtat skrivit om dem, vem vet jag kanske tar ett tillfälle snart igen. Just idag går vi ner på en småskalig nivå!

Tro vad ni vill om mig, jag garanterar att beroende på vem man frågar i  min närmaste krets så har ni olika uppfattningar om mig. Den egenskap jag idag vill lyfta fram är 'betraktaren'. Flugan på väggen...

Flugan har betraktat och kommit fram till följande:

-Är det inte på tiden att vi minskar ner på såpopera-dramatiken i våra liv? Är våra liv så händelselösa att vi måste framkalla lite spänning och drama i våran omgivning?

Tänk efter och bromsa upp litegrann!!!

Visst är det spännande och adrenalinet flödar när man möter kompisen på caféet för en stor latte med skvaller

 'Hörde du vad hon gjorde igår'  'Du skulle sett vad han gjorde på fyllan' 

Mmmm vi människor verkar ha en förkärlek att drälla i andras miserabla misstag. Men oskyldigt kärringskvaller kan lätt förvandlas till


'hahaha, han har en sååååå liten...' 'Henne kan du inte lita på för jag har hört...' 

som kan påbörja något riktigt obehagligt. Gärna när det kryddas på med lite diffusa (jag vill egentligen skriva, påhittade) extra detaljer... Svår balansgång, det kanske inte är så farligt om det hanteras på ett prydligt sätt.

Men så kommer vi till en av de mest obehagliga kategorierna i skvaller-träsket... Individerna som 'med vilje' smutskastar sk. vänner. Jag borde egentligen tycka synd om dom, de kan inte ha det så lätt egentligen. Varför känner de ett sådant starkt behov av att smutskasta och förfula personer som de anser vara kompisar, vänner? Är det dåligt självförtroende, är det svartsjuka, är det ett behov av att 'bättre' än den andra?

De har kanske nästlat in sig i något som de inte kan hitta ut ur? För allvarligt talat, vem vill egentligen komma ut på andra sidan som den som "bara snacka skit om alla andra"... De verkar ibland desperat greppa efter en livboj för att inte drunkna i havet av bullcrap. De hänger på en gräns till att avslöjas som en falsk människa, de pratar skit om den ena med den andra och samtidigt skit med den andra om den ena. Ännu ett desperat sätt att åtminstone ha kvar en av de sk vännerna...

!!!! STOPP, STANNA !!!!


Jag hörde ett talessätt en gång: "Lögnen kommer ikapp snabbare än en halt hund".

Jag har kommit av mig i skrivandets stund, vad vill jag egentligen med detta inlägg... Kanske en egen desperat vädjan när jag märkt att jag befinner i mitten av en röra, två sidor jag tycker om men som inte tål varandra... Jag önskar att folk stannar upp lite och tänker efter lite, vad driver dem till att agera på det här sättet, är det svartsjuka? Är det värt att rasera en hel omgivning och begravas under det samtidigt? Eller tror de att de verkligen kommer att komma undan det hela i slutänden? Är det kanske så att de själva inte ens är medvetna om vad de gör???

Jag vill egentligen att vi människor börjar ta hand om varandra istället för att stjälpa, att vi värderar varandras styrkor istället för att drunkna i svartsjuka...

Jag måste bara påpeka att jag är medveten om att jag kan vara en skvaller-tant, jag kan tycka att det är roande... men aldrig att jag med vilje försöker framställa någon i dålig dager, eller försöka eliminera en person från min krets med lögner... Är en person en dålig människa brukar jag hoppas på att min omgivning själva märker detta, för påtalar jag detta kan det lätt bli att jag framställs som skitsnackaren... det vill jag inte, feg som jag är låter jag bli.

Äh, vilket tradigt inlägg... Missförstå mig på rätt sätt snälla, jag orkar bara inte med att vi människor gör varandra illa hela tiden!

Ha en fantastisk dag!

-Hippien

En bekännelse.

Jag har accepterat att jag inte är helt frisk... så är det tyvärr.

Men jag måste få en sak ur mitt system litegrann:

JAG HATAR NÄR FOLK SMASKAR!!!!

Vill någon driva mig till vansinne så smaska på för all del, känner jag dig inte kan jag vara ganska tolerant men var medveten om att jag gör taskiga saker mot dig i mina tankar. Jag älskar min man, det gör jag men jag HATAR att han smaskar och han får höra det varje gång, jag blir en satkärring som fräser åt honom mer än vad han förtjänar... (jag är ledsen för det, men kan jag äta utan att smaska borde inte han kunna lära sig det också?).

Allra värst var det under min graviditet, jag VAKNADE av att Kira (vovven) smaskade av någon anledning... inte en gång utan minst varannan natt. Stackars lilla kräk fick morr och fräs ifrån mig och en natt brast det i huvudet på mig och jag tog in Kira i badrummet och slet fram hundtandborsten och stackarn fick sig en tandborstning mitt i natten. (ja, jag har dåligt samvete för det, borsta tänderna på henne bör skötas snyggare men jag visste inte vad jag skulle ta mig till).

Men det finns ett enda undantag (jag tycker det är skönt att det gör det) och det är Embla... Jag har ALDRIG stört mig på att lillfisen smaskar... Jag har iofs nu när jag tänker efter ALDRIG stört mig på när ett litet barn smaskar... Så det finns kanske en gnutta hopp om att jag kan botas och bli mer tolerant... I en värld full av smask hade det varit en befrielse!

Godnatt där ute! Smaska TYST!

Porrsurfade. . .

(varning, du blir besviken av detta innehåll, mest för att min fetisch inte är så "normal")!

Pratade med en kompis härom kvällen... Vi har känt varandra i ett bra antal år numera inte för att vara sån, men han var nog den första som "förstod" (åtminstone låtsades bäst) av mina bekanta min fascination för Ubåtar! (tack söta du för att du påminde mig om dessa vackra ting!)

Nä, jag blir inte KÅT av Ubåtar och det har inget med att man kan förknippa dem med en enorm fallos, jag blir däremot extremt upprymd, extatiskt och en "ooooh"-känsla sköljer över mig. Hela maskineriet är hur fantastisk som helst! (män blir ju "ooooh-iga" för bilar, så why not submarines).

Läääänge sedan jag surfade (porr) Ubåtar och jag blir aldrig besviken, de varken fejkstönar, har fula statister eller sopiga dialoger. De blir vackrare med åren och de gamla är minst lika vackra att se på! Ryska som Svenska men även Amerikanska... ååååh såååå fina!!! Maken verkar heller inte känna sig hotad av min hobby... hahaha

USS Annapolis ser vi här:

Lånad från usnavysubmarines.blogspot.com

Från min älskade film, Das Boot:

Lånad bild

I mitt nästa liv om jag får ett... så hade jag fasiken satsat på en karriär som Ubåts-kapten! Jag kunde ju inte i detta... :(

Tror att jag ska ta mig en tur någon dag till gamla Nordkaparen som finns att besöka i hamnen... gamla fina lilla Ubåt! Vill någon följa med?

Hollywood nästa?

Jag trampade på en snigel igår morse... stackars lilla blötdjur som i sin takt försökte hinna över från den ena rabatten till den andra. Lilla snigel som intet ont sniglade sig mot ett fruktansvärt öde, nämligen hamna under en stressad Mandas stora sko...

Min käre make skojade till det och tyckte att jag kanske borde akta mig för hämnd-aktioner sådär i den svarta humorns tecken på 10-års dagen av 9/11...

Då satte min sjuka hjärna igång med klassiska "skräckfilms-scenarion"...

Låt mig presentera århundradets skräckfilm:  

SNIGLAR

"En klassisk höstmorgon, daggen ligger tät på gräsmattorna. Människan har börjat vakna till liv och gatorna börjar fyllas av deras rörelse. Vi ser solen stiga vid horisonten, löven på buskarna börjar droppa av sin dagg i takt med att solen värmer upp sin omgivning.


Random snigel, (vi ser en med ett rödrunt skal) glider lyckligt och lite charmigt oskyldigt på asfalten mot en härligt blomsterrabatt... Plötsligt ändras karaktären i musiken, lite mer dramatisk. Marken börjar skaka, det blir svart över snigeln (musiken kulminerar). Det blir svart... och tyst... *konstpaus*


Ett hastigt bildspel utspelas, snigeln, snigel-liket, andra sniglar samlas runt snigeln... Människan har gjort sitt sista misstag mot blötdjuren... (Vi förstår detta lite undermedvetet). 


Sniglarna börjar snigla sig mot portgången, långsamt men beslutsamt tar de sig upp för fasaden, de sluter upp och blir bara fler och fler. Människorna i omgivningen märker ingenting, de är för stressade och upptagna med att hinna och sköta sina arbeten. Sniglarna når "mördarens" balkong, helt apropå råkar balkongdörren stå på glänt, innanför balkongen ligger "mördarens" sovrum. De sniglar sig in och samlar sig under sängen, och väntar...


Människornas dag passerar, "mördaren" kommer hem, märker såklart inte slemspåren i sovrummet och balkongen. Vi tittare känner av hur sniglarna lurar under sängen och vi förstår inte varför "mördaren" inte märker något. ("lääääggg dig iiiinte", vrålas det i biosalongen)


Men "mördaren" är förutsägbart dum och efter att tänderna borstats och vattenglaset placerats på nattduksbordet släcks lampan och snart hörs snarkningar... och slemmigt bubblande... sniglarna slemmar sig upp i sängen glider sakta upp mot mördarens ansikte (vi pratar om ett hundratal sniglar)... *Stråkmusik*


Ett bildspel startar igen: Sniglar letar sig in i munnen och näsan, "mördaren" vaknar men det är lönlöst att försöka kämpa emot... "mördarens" ögon spärras upp (klassisk "nu kvävs jag-min)... scenbilder av den kvävda "mördaren" i olika vinklar, munnen uppspärrad fylld med sniglar, näsan täppt med sniglar... *svart*

~FIN~

Godmorgon och välkomna till min sjuka hjärna!

Fyndig rubrik. . .?!

Idag har jag min lediga dag eftersom min helg kommer att gå i arbetets tecken.

Så Embla får en kortare dag på dagis och jag har precis lämnat henne, tung i hjärtat... Så fort hon insåg vart vi var på väg gick larmet "Gå hem, mamma! Gå hem!" Hon är så jäkla duktig verbalt men det svider ju ännu mer i hjärtat när man hör att hon inte vill dit... Vilken fruktansvärd förälder jag är...
Inskolningen gick ju hur smidigt som helst och nu fick vi oss ett sk. bakslag.  Jag hoppas att det vänder snart, jag menar att hon kanske hittar glädjen i att vara på dagis för vi har tyvärr inget annat val. Vi måste jobba bägge två. :(

blä, blä jag har ingen större lust att skriva det jag hade tänkt skriva om idag.

Hoppas ni andra har en suverän dag i alla fall!

Bye

Ni ska se min lilla skrot nu!

MPR-vaccin förra måndagen, igår och idag feber... Påsar under ögonen men S-U-P-E-R-speedad på alvedon. Hon har precis jammat till sin nya polisbil som har en massa olika versioner på sirener, undrar vem som däckar först idag... Trötta-mamma eller speed-Embla?!

*TIIIITUUUUUT, UUUUIUUUIIUUUIIIIII*

Morgon stund. . .

... har kaffe i mun!

Jag hinner inte skriva ett fantastiskt inlägg just nu. Ska till jobbet om en stund. Men ni som har god fantasi kan ju knåpa ihop en fantastisk kommentar som jag kan läsa när jag kommer hem ikväll!

Eller kräver jag för mycket? -nä!

Jag tycker det är synd!

Jag minns när jag och min dåvarande kille bestämde oss för att skaffa hund, en aningens impulsivt men absolut ingenting vi ångrade. Den lilla galna valpen trädde in i vårat liv och vid sidan av en massa skratt och kärlek växte en liten bubbla av ångest i frågan av vad som är "normalt" för en liten vovve, hur ska vi lära lilla grisen bli en stabil vuxen hund. 

"Jag tror hon har ADHD, för hon springer som ett jehu sent på kvällarna fram och tillbaka i lägenheten, runt, runt och runt i sin korg flera hundra varv". 

Det är ju inte så att jag kände mig totalt oerfaren när det gällde hundar, jag är ju uppväxt med hundar något borde väl ha fastnat tyckte jag men för att få tips och råd vände jag mig till det fantastiska fenomenet Internet och ett forum för och med hundägare.

Det skulle jag kanske inte ha gjort, för där upptäckte jag att ALLT vi gjorde med Kira var fel. Skrev man en enkel fråga och råkade nämna att man belönade sitt-träningen med korv fick man en lång harang om hur jag långsamt dödar min hund genom att ge "männikoföda" och inte en rå älg som dessa vargbesläktade varelser bör äta. Att Kira var blandras var även det en skymf bland den "renrasiga-hundmobben" vilket kunde resultera i en krigsliknande forum-diskussion av dess like, då jag bara undrat hur man bäst klipper svarta klor.

Jag insåg ganska snabbt att jag borde lämna detta forum för att behålla min mentala hälsa och inte avliva Kira "in mercy" eftersom jag redan sabbat hennes framtid genom att hämtat hem henne i bil och gett henne korv. 

Åren gick och så skaffade jag barn...

Visste ni att: Äter man salami, rökt lax, dricker grönt te, luktar på Brie, nyser, hostar, går, tänker på sex så skadar det ditt ofödda barn? 

-Det visste inte jag heller, tills jag började kika på "ska-ha-barn-forum". Alltså väntade man sig nästan att Embla skulle komma ut med ett ben extra eller utan fingrar... 

Nä skämt å sido, men jag hade inte slutat röka förrän jag plussade, jag hade inte ätit folsyra första trimestern, jag var sjukt sugen på gravad lax, blodig stek och rödvin (ja, jag tog en munfull och gurglade a´la vinprovare en gång)... och man läste hur ödestiget det var och vilka risker man kunnat utsätta sitt foster för. Med en kombination av hormoner så gick jag orolig hela graviditeten fram till att Embla föddes, hon kom ut perfekt! (Förutom att hon hade navelsträngen lindad kring halsen två varv, jag tror det beror på vinet jag gurglade).

Tänk att det har tagit mig nästan ett år att själv inse att jag inte gör några ödesdigra fel i min uppfostran av Embla. Jag följer ingenting slaviskt, jag går på känsla och eget sunt förnuft eller ja, jag är inte ensam om uppfostran, Johan har en lika stor del i den och det är vi som tar diskussionen sinsemellan angående vägen till gemensamt mål. Det kanske inte är felfritt, men vi tror på det tillsammans! 

Tillhörande Internet-generationen så snubblar man in på en och annan barn-debatt.

Jag har så himla svårt för -Jag-gör-rätt-det-gör-inte-Du- attityden och jag går i taket allt för ofta här hemma efter en stund bakom skärmen. Såååå hör och häpna, jag tänker börja gnälla offentligt och kontra i min egna blogg... så det så! 

(och gömma mig bakom skärmen som dagens mobbare gör, tiiihi)

Lev väl, skriver snart igen! Nu ska jag nämligen ge mitt älskade en Napp och lägga henne för att vila efter en Korv med makaroner lunch.

:)

. . .så vaknade bloggen igen?

Jag har inte skrivit sedan maj... det har gått en evighet sedan dess.

Har haft lust att skriva igen ganska länge, men valt att prioritera min tid annorlunda.

Tänkte väcka liv i bloggen igen i alla fall för min egen del. Jag har nämligen satt upp ett mål för att sporra mig att få bättre kondition och förhoppningsvis gå ner i vikt.
Nästa år i oktober tänker jag ta mig igenom tjurruset 5 km i terräng!

För att sporra mig lite extra tänkte jag ha bloggen mer av ego-skäl än "roa" läsare.

-Skriva om mina framsteg/bakslag i min träning
-Skriva om lillskrotan som växer så det knakar! Hon inskolas på Dagis nu! (jeje, det heter förkola, men jag är född tidigt 80-tal och tänker kalla det för dagis).
-VÅGA skriva inlägg jag inte vågar! Alldeles för ofta går jag i taket kring saker MEN vågar inte publicera ut en äkta kräkla! -ska-försöka-våga-det-nu-

Je je vi får se hur det går!

Jag är inte galen. . .

Jag har den senaste veckan beslutat mig för att faktiskt lyckas med att få högt resultat på högskoleprovet... Egentligen handlar det inte om ett nytt infall utan något som jag längesedan lade på hyllan eftersom mina gymnasiebetyg inte var de bästa.

Jag fick i och med mitt arbete en nytändning på en dröm jag hade som barn.

Jag vill inte säga för mycket eftersom jag har en tendens att dra mig ut om jag inte känner att jag presterar så högt som jag själv kräver men den här gången tänker jag inte ge mig utan att försöka!

Jag tänker sikta på stjärnorna och ha ambitionen att nå dit, men jag kommer inte begrava mig om jag så bara skulle nå trädtopparna.

Jag vill, vill VILL!!!!

Har inte känt så starkt innan för någonting (förutom viljan att ha familj)... Jag har inte låtit mig göra det heller eftersom jag inte förstod att det var möjligt. Men nu vet jag att det är det och jag känner mig hög av bara tanken på att jag kan!

Vi får se... i oktober gör jag mitt första högskoleprov... fixar jag inte det då så kommer två tillfällen nästa år!

Som sagt, jag är dålig...

... på att skriva numera.

Våren är här, jag har jobbat i 4 veckor. Embla och pappa trivs superbra ihop och livet är ganska bra trots allt... tänkte dela med mig lite Embla bilder, lite våriga såklart :)

Hej där ute!

Jag tänkte lite artigt meddela att jag inte har tid att blogga så mycket längre... Men tyvärr kommer bloggen vara kvar :)

Det är ju så att jag börjat jobba och en konsekvens är att jag inte har lika mycket underbar tid med min lilla fröken och man, så att ödsla tid framför datorn är inte prioriterat!

Självklart kommer jag försöka att skriva och posta bilder på vår Emblis :)

Imorgon kommer ett gäng hoppas jag!

Kram på er!

Jag jobbar!

Första veckan på jobbet avklarat och jag har nog inte varit så här trött sedan de första dagarna efter min förlossning!

Det är inte så konstigt med tanke på att jag måste lära mig en massa nya arbetsmoment samt "dator-systemet" vi använder oss av. Tycker väl jag får skryta att jag faktiskt hajjat en hel del väldigt snabbt!
Men att stiga upp på morgonen strax efter 5 är inte riktigt min grej! Satt igår med en kopp kaffe under nosen, ögonen i kors och undrade lite vad jag gett mig in på. Satt i trötthetens dimma och såg framför mig hur mitt liv alltid kommer att se ut på det här sättet... Men äh, man vänjer sig säkert!

Något traumatiskt är väl att jag inte spenderar lika mycket tid med mitt troll längre, jag saknar henne massor de stunder jag hinner tänka på henne på jobbet. I tisdags när jag kom hem var jag inte alls välkommen tyckte Embla, bara pappa som gällde. Det tog mig hårt och jag funderade på att aldrig mera lämna henne... Efter ett bra tag så kom hon tillslut till mig med en bok och hjärtat blev varmt igen.

Idag fick jag ett SMS av maken, syftet var att göra mig glad och det blev jag, men samtidigt fick jag kämpa för att tårarna inte skulle spruta. Satt på ett morgon möte och "tjuvläste" mitt SMS, där det stod att Embla går runt och letar efter mig när hon stiger upp och ropar mamma... Det värmde trots allt, jag är inte utraderad iallafall...

Jag trivs hittills med mitt nya jobb och jag tror jag kommer fortsätta att göra det!

Imorgon får jag sova igen! hurra!!!!!

Våren tar en paus.

Sista veckan innan jag börjar jobba.

Jag försöker trycka undan en våg av separationsångest och det med att försöka klämma in så mycket familjeaktivitet som det bara går den här veckan. Igår vårstädade vi bilen, vi passade på när Johan bytte till sommardäck. Embla fick utforska omgivningen, stenar var fruktansvärt intressant. Vi åkte också på en massa ärenden, vi var bland annat på blomsterlandet, där körde Embla bil.

Idag åkte vi iväg till lekstan, vädret var ju ändå så trist. Embla var till en början lite skeptisk när vi var i bebishörnan. Vi flyttade oss till småbarns-delen, där släppte hon loss lite mer. Tillslut tyckte mamma och pappa att vi borde prova rutschkanan så vi gick till "stora" avdelningen och här var det ingen hejd på tösen. Vi vuxna fick oss ett gympass! Pappa fick även vara med om lite houlabaloo...

På onsdag ska vi över och hälsa på Emblas Kusin och nye lille kusinen. Spännande, det kommer ju spä på min bebislängtan en aningens. (Men det får tyvärr vänta ett tag till, syskonplanerna menar jag). Vem vet, vi kanske hinner träffa kompisen Isac och hans mamma också lite senare på dan! :)

På Torsdag ska jag presentera Öppna Förskolan för Johan, jag tror nämligen att det är ett bra sätt att förbereda Embla för hösten samt att hon får träffa massa andra barn.

På Fredag blir det nog mormor. Men den här gången kommer pappa med tidigt också för det blir ingen repning.

På Lördag ska vi iväg till barnmässan... om vi orkar.

Söndagen min sista dag i livet... (för visst verkar jag bete mig som om mitt liv tar slut nu när jag börjar jobba...) Söndagen kommer vi grejja på lotten. Plantera en massa godsaker till sensommaren och hösten!

Nä, nu får jag skärpa mig lite. Jag ser verkligen fram emot att jobba, jag måste bara vänja mig vid att inte ha Embla hos mig på samma sätt längre... :( *gråter en skvätt iallafall*

Jag är inte bara mamma

Jag har jobb också ;)

Idag fick jag äntligen ett besked, som jag har väntat! Gått här hemma och blivit lite av ett nervvrak, trots att försökt ha inställningen att det inte gör något om jag inte får det. Men att få jobba på en röntgenavdelning har liksom vuxit på en och jag kan från och med idag på riktigt se fram emot att lära mig och jobba med nya arbetsmoment!

hurra hurra!!! Vi ska fira med min favorit restaurang ikväll!

Anar ugglor i mossen. . .

Snokar runt lite i datorn och hittar den här fantastiska bilden på Embla!
Det där med gener... är det mina eller är det Johans del?

Hihihi, vi är fantastiska vi familjen Allander!

Skroten är fortfarande sjuk. . .

Embla hade rejält med feber i helgen och nu är hon snörvlig, hostig och har dålig aptit. På köpet kikar hennes "vampyrtänder" fram genom tandköttet, allt på samma gång stackarn!

Strax efter att jag hade plussat så kände jag en enorm kärlek till grynet i magen, när hon föddes överöstes jag med en kärleksvåg större än vad jag kunnat föreställa mig. Med denna enorma kärlek medföljer en beskyddarinstinkt stark som fan!

Men nu är hon sjuk och ingenting kan jag göra än att tillsammans med henne vänta ut den värsta delen av förkylningen, plåga henne med att ta tempen, hoppas på att den inte visar såpass hög feber att jag måste plåga henne med suppar eller truga med flytande alvedon.
Jag vet faktiskt inte vilken av de febernedsättande metoderna som är värst. Hon spänner hela sin kropp när jag försöker ploppa in suppen så det blir ett krig där jag känner mig som värsta boven. När jag istället väljer att försöka med flytande alvedon blir hon näst intill hysterisk när hon ser doseringsskeden och istället för i magen får både hon och jag kletig alvedon över oss... Nu försöker jag med spruta istället, försökte leka till det hela men ack det blir en kamp det med.

Jag känner mig värdelös för att jag inte kan ta bort det onda och det gör ont i mig att se att hon mår dåligt men vi kämpar på!!!

Det som tar allra värst på mig är hennes aptitlöshet, vi har varit bortskämda med hur lätt det varit att få i henne mat, men nu äter hon inte ens i närheten av vad hon gjort innan och jag har verkligen svårt att hantera denna matvägran... Försöker trösta mig med att det är övergående men det är inte lätt att få ordning på hjärnspökena i huvudet. De som vill att jag ska fly när det börjar gå dåligt...

Hoppas detta går över snabbt, jag vill ha tillbaka mitt lilla energiknippe som hittar på bus hela dagarna!


*Ångest-Manda*

Lite Före och Efter collage!

För att göra det tragiska i inlägget liiiite "roligare" så presenterar jag det såhär...

Före

Embla och Jayden har varit i farten :)

Efter

 Mamma och Pappa har plockat lite

Före

   My god, knappt något fett, ingen dubbelhaka att tala om!

Under

 Naturliga förklaringar för tjock mage...

(det fick bli en under-kategori lite för att ursäkta efter bilden)

Efter

...

(huvva... men jag får skylla mig själv, jag borde ju träna mer)

Före

En riktigt glad tjej som var ute och gick igår!

Efter

 Strax efter att bilden ovan togs, snubblade hjärtat och åstadkom sin första krigsskada...

Mammas hjärta blööööder!

 

Nu hoppas jag att ni inte läst vidare utan att ni ligger hulkade över toaletten och kräks över min Tjock-bild. Det var tänkt som en undanmanöver för att ni skulle slippa se mitt stackars näs-skrubbade-blåmärke i pannan-barn... För att försöka rädda min heder kan jag faktiskt säga att jag lyckats gå ner ett antal kilo sedan den tjock-bilden togs... inte för att jag tror att jag någonsin kommer bli en bikinimodell utan mest för mitt egna ego...

 

 

Varför skaffade du barn?

Jag inleder med att "visa er" vad som inspirerat mig att skriva dagens inlägg. Jag följer bl. a. bloggen ketchupmamman. Tycker att det är en oerhört rolig och oftast fyndig person bakom bloggen, hon fick möjligheten att få en krönika publicerat i aftonbladet. ( Här ).

Kontentan i krönikan var att ifrågasätta människans behov av att ursäkta sig för att man skaffar barn.
Jag blir inte så upprörd av själva krönikan för jag har "lärt" mig ketchupmammans sätt att skriva på, däremot blir jag uppriktigt förvånad över en del av kommentarerna hon får ifrån folk.

Jag hade faktiskt inte den blekaste att mitt beslut som jag delar med många andra skulle skapa sådan uppståndelse hos andra människor. För jag och Johan skaffade barn för att Vi ville ha barn i vårat liv, vi ansåg att det skulle berika vårat liv och detta gör oss uppenbarligen till egoister, jag må vara trög men jag förstår inte resonemanget att "skaffa barn för barnet skull" och varför det skulle vara mer berättigat?

Det är ju trots allt inte så att beslutet fattas likt man bestämmer sig för att skaffa en ny fåtölj. Vi var redo för att lägga våra egoistiska behov (sovmornar, spontana resor och krogbesök t.e.x.) åt sidan hur kan då vårat beslut att vi vill ha barn ses som något mer egoistiskt?

Jag skulle vilja sträcka det så långt att om man resonerar att man skaffar barn för barnets skull så är man ganska mer så egoistisk (än mig)... För vem vill egentligen låta ett barn komma till världen om man ser på vad framtiden har att erbjuda dem så som den verkar rasera bit för bit...

Människan krigar och styr länder som barbarer fortfarande, miljön kämpar för att hålla sig "flytande" när vi fortfarande inte vill inse konsekvenserna av våran lättja gör, påläggsskinkan innehåller mer kemikalier än vad den innehåller grisrumpa.

Vem vill skaffa barn för barnets skull då egentligen???

Nej, vi ville ha barn, vi älskar detta lilla liv mer än något annat och ja, vi stänger kanske in oss i någon sorts bubbla och hoppas att människan snart vaknar upp och börjar ta hand om omvärlden. Embla kommer att växa upp med att från oss lära sig att det lilla vi kan för att bidra till en bättre värld och förhoppningsvis tillhör hon en mer upplyst generation som kommer vara mer jämställd, miljömedveten, och värna om den värld vi lever i.

Alltså... ser vi krasst på det hela har Ketchupmamman rätt... För vad som än ligger bakom vårat beslut att skaffa barn så är vi alla egoister! Jag ville ha barn, jag är en bra mamma, egoistiska jag är en bra förälder!

"Vi är bättre än dig"-eliten har i alla fall gått lös i kommentarsfältet och jag förvånas av att folk har sån liten självinsikt...

Varför skaffade du barn? (eller varför tänker du skaffa barn?)

 

Så är det med hälsan...

Jämt ska det vara något. Nu troligtvis magkatarr...

Humöret är inte på topp just därför! Men min stackars man klarar av mig ändå (till den dagen han står där med skillsmässopapprerna och full skyddsmundering). Nej, jag misshandlar honom inte!

Satt barnvakt en stund idag, Embla tycker om att få besök och det gick otroligt bra med två småttingar ;) Dags att planera in ett syskon tror jag... Först ska jag väl försöka få ordning på hälsan!

Jag har tyvärr inte så mycket att uppdatera om, just för att mina tankar bara lutar åt en viss självömkan p.g.a. magsmärtorna. Vi får ta fram stjärnan Embla istället!

Vi har en liten video att bjuda på för skoj skull! ;) Hemsk oreda, men Embla säger "titta här" och "där" så himla gulligt!!!

Äh eftersom jag ändå är på G, här äter Embla sin allra första semla :) (japp jag är en sååå hemsk mamma som ger mitt barn söta saker ibland)!

Lev väl därute! Försök undvika magkatarr! Krama varandra mera! Rök inte! Ge varandra komplimanger!

*Vinkar*

Arbetsintervju...

...och jag var så fruktansvärt nervös! Det är en konstform att klara av intervjuer, att på kort tid lyckas förmedla vem man är. Idag tyckte jag dock att jag verkade alldeles för blyg... jäkla nervositet!!!

Jag hoppas, hoppas, hoppas jag kan få anställningen ändå, jag brinner för min yrkesroll och det verkar vara ett hemskt spännande arbete på röntgenavdelningen.

Vi får se... jag kommer nog hålla andan till jag får veta hur det gått...

Nattinatt!

"You know you want to hire MY mum!"

Vi höll ju på med en hemlis!

Vi hade nämligen tänkt överraska pappa med semlor! :) Så vi började baka bullarna tidigt, smakade på degen, somnade och vips var bullarna klara ;)

Den var mumsig!

Semlorna blev super goda och tjusiga också för den delen!

 Embla fick självklart en! 

(observera demonhunden i bakgrunden som hoppas att Embla ska tappa massa gott)

Mmmm, Gott! Bländad av mammas mobil-blixt...

Jag ska på Date!

Eller.... VI ska på date, jag och min käre man!

Emblas farmor kommer idag och passar Embla. Vi kommer alltså vara barnfria första gången sedan lilla skroten föddes :)

Något som jag hade "förträngt" när Johan i veckan undrade vad vi skulle hitta på på Lördag... Jag kikade lite i kalendern, gick igenom min "to do"-lista i huvudet och konstaterade att vi faktiskt inte har något planerat för helgen. Vad bra tyckte jag, för då kan vi vara hemma och ta det lite lugnt.... Johan tittade på mig som om jag vore galen och påminde mig sedan lite artigt att han faktiskt undrade vad jag och han skulle hitta på då Embla kommer bli passad. *panik*

Jag vet inte hur man gör med den där separationsångesten... När vi bestämde det här datumet för ca en och en halv månad sedan tyckte jag att det var en suverän idé, jag och Johan kunde gå uuuut, äta lite maaaat kanske gå på bio...

Någonstans i mitten så "glömde jag bort" att vi ska ha barnvakt och idag går tankarna att "Ja men jag och Johan kanske bara behöver gå ner till fylle-krogen och äta något och komma hem ganska snart"...
(Har inte sagt något till Johan om min fegis-idé än, för det vore bara dumt).

Just nu ser planen ut att vi ska till The Dubliners för Fish'n'chips och någon öl, det är väl inte så dumt ändå?

Jag har inte haft någon större längtan av att gå ut och roa mig som förr, det var liksom något jag valt bort utan sorg när vi valde att skaffa barn... Men vem vet, jag har kanske gått och blivit lite för bekväm i mammarollen.
Jag tycker om att vara hemma/hitta på något med Embla och familjen.

Nä gott folk, jag tror att det kommer gå bra och att vi kommer ha trevligt ikväll!

Bye bye! 

Fy huga! Dålig på att skriva!

JA, det har varit en smärre katastrof i blogg uppdateringen.

Ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt skrivit två inlägg men kände att de var allt för aggressiva för att låtas publiceras. Vem vet, jag kanske vågar en vacker dag!

Vi har hunnit uppleva två riktigt ruskiga sjukdomstillfällen sedan jag sist skrev. Den senaste var nog värst, Embla vaknade natten mellan måndag och tisdag och kräktes flera gånger! (Stolt att jag handskades med det så bra som jag gjorde då jag inte klarar av kräks särskilt bra)!

Förra helgen åkte vi bort för att fira Théo och träffa resten i clan McFann och deras söta grannar! Det var en intensiv men rolig helg och Embla hade så kul med Skrutten, Viggo och Théo! Önskar man hade hunnit med mer.

Det är mycket jag vill hinna med, har inte träffat Sara och Isac på länge... *saknas*

Förresten mamma min är BÄST på att sticka, hon har stickat så fina saker till Embla som jag måste visa på bild så snart jag kan!

Nåväl, jag får bli bättre på att uppdatera bloggen, det händer ju så mycket kring Embla ändå!

En Bildkavalkad väntar här näst!

 NINJAAAAAA!!!!

 Embla tillhör det ökända Ris-gänget...

 (gängsymbolen är ett riskorn under ögat)

 Alla ville vara med och kika på Théos presenter!

 Såhär ser det ut när ettåringar får gå lös på chokladkex... :)

Väntar på att få äta lunch!

Släpp tuttarna fria. . .

... vi lever i 2000-talet!

Vid det här laget borde vårt intellekt tala om för oss att det inte är något onaturligt med att amma! Vi borde förstå att brösten är av naturen skapta att förse vår avkomma med näring och trygghet. (Jag gillar egentligen inte det ordet avkomma, men det heter ju faktiskt så såvida vi inte är ett undantag resterande liv på jorden)

Sex är i grunden någonting som är förutsättningen för att vi ska kunna föra våra gener vidare. På senare tid har vi faktiskt accepterat att det även tillhör ett nöje. Männens kroppar, kvinnors bröst, männens fallos och kvinnors häckar allt detta har med tiden blivit objektifierat, någonting som ska locka människans lustar utan att det handlar om att få barn. Hur kommer det sig då i vårat toppmoderna samhälle, där vetenskapen i många lägen står över religionen att många tycks glömma bort själva orsaken till att vi har sexualdriften?

För hade vi kommit ihåg det hade folk inte höjt på ögonbrynen, gnällt och klagat, skällt ut och förnedrat mammor som ammar sina barn offentligt. Det hade inte varit något onaturligt, många nyblivna mammor är skräckslagna över att gå ut för tänk om deras plutt blir hungrigt. Det går inte att ge dem en banan och be dom vänta tills de kommer hem. Mammorna är skräckslagna över att de ska få menande blickar och ve å fasa att en kvinna kommer fram och skäller ut dem. Alla har inte styrkan att säga ifrån, istället blir de isolerade eller så slutar de amma och ger ersättning istället (Hur kan det vara mycket bättre? När naturen faktiskt utvecklat ett fantastiskt elixir, som inte går att mäta sig med substitut).

Varför får inte kvinnor som solar topless på stranden ens i närheten lika mycket påhopp som mammor?

Jag skulle kunna fortsätta i evigheter i detta ämne, men egentligen vill jag bara få ut mitt oförstående till de människor som tycker att ammande kvinnor är äckligt. Brösten är inte guds gåva till männen, en leksak de får på köpet. Brösten har en huvudsaklig funktion, vad som sedan hittas på med dem är sekundärt!

Jag skulle om jag kunde vara en aggressiv-attack-ammare! -Bring it on, next time if you dare!

För att förtydliga så har jag ingenting emot mammor som ger ersättning till sina barn, i vissa lägen fungerar inte amningen och man ska självklart inte låta sitt barn svälta! Jag menar bara att man bör göra ett helhjärtat försök samt inte välja bort amningen för rädslan av vad omgivningen skulle tycka!

Igår var Embla och simmade. . .

... bland bollar!

Tänk vad mysigt med en massa färgglada bollar! Embla och hennes vän Jayden ville inte bli upplockade därifrån.

 "Mamma det är ju massor av bollar här"

 Vi fick lära oss att man faktiskt kan drunkna i bollhav... inte så värst kul...

Men plockar man bort strategiska bollar så blir det ju t.o.m. ganska kul att ligga under dem.

Idag hade Embla en date med kompisen Isac. Vi var på Glada Bubblan och åt lunch. Dock så hann de inte leka så mycket då deras "Sova-Klocka" inte ringde samtidigt. Mamma hade i alla fall en mycket trevlig pratstund med Mamma-Sara.

Imorgon är vår älskade pappa/man ledig! Vi får 4 härliga dagar tillsammans att hitta på en massa bus på! *Kärlek*

Jag orkar inte skriva

Blir lite Embla-bilder istället...

 Frukost-time

 "Va? Har jag något i ansiktet?"

"jahaaaa, bara lite fil, jag kan själv serru"

Stoltare kan man inte bli!

En liten video på premiären!

15. Mina drömmar

Jag vill ha ett mysigt familjeliv...

Jag drömmer om ett hus med tomt, där vi kan ha ett par fruktträd och ett trädgårdsland, där våra barn kan springa runt och skapa äventyr. Jag drömmer även om att ha ett par höns och tro det eller ej kanske en lama eller två. Jag vill ha möjlighet att ägna mig åt hantverk av olika slag som t.ex. att lära mig spinna garn från lamornas ull...

Jag drömmer om att ha en trygg ekonomi och samtidigt kunna vara med mina barn så mycket som möjligt innan de bestämmer sig för att bryta sig fria. Jag drömmer om att få se världen när barnen flyttat ut, kanske köpa en husbil och köra runt som ett gammalt hippie-par, jag och Johan.

Men närmaste drömmarna är väl att få möjlighet att utbilda mig för att jobba med det jag vill (ambulanssköterska). Få två underbara barn till, omge mig med människor jag tycker om och vara lycklig...

Drömma kan man alltid...

Rock me Amadeus ;)

*Lite kommentarer innan den stora föreställningen*

*YEAH*

Embla fick massor av presenter!

Som jag skrev igår så hade vi kalas för lillfröken. Tänkte visa vad hon fick för fina presenter!

Av mormor och morfar fick hon stora gosiga Nalle Puh! Han är större än henne fortfarande och första natten fick han vara med i sängen! En ny bästisgosis tror jag!

Av Farmor fick hon gung-älgen och stjärn-nattlampan. Av Per fick hon färglada kopparna som man kan bygga torn av.

Av Farfar och Doddo fick Embla ett fint "Födelsedags-tåg" och nya figurer till sångpåsen.

Av Faster och kusinen fick hon en söt kjol och tröja.

Moster, mamma och pappa köpte ett rött litet piano... så kan mini mozart rocka loss!

Embla och vi tackar hemskt mycket för presenterna!!!

Idag är/var det Emblas dag! Embla 1 ÅR!!!

Idag fyllde lillfröken 1 år!

Det blev lite fika med smörgåstårta och Embla-tårta för släkten.

 Smörgåstårta... dock saknas lite av garneringen på just denna bild.

 Emblas tårta föreställer en bok. En av hennes favoriter är "I ett hus..."

 "klappa tårta"

 Självklart fick fröken också smaka!

Embla fick också massor av fina presenter, men de tänker jag eventuellt visa först imorgon!

Mormor hjälpte till med mumsigheterna. -Tack massor!

(Förresten, marsipanutsmyckningar är skitsvåra att göra, vill skryta och vara nöjd över att jag åtminstone lyckades få figurerna tolkningsbara. Vill även passa på att också skryta över att tårtans fyllning som bestod av mangomousse var hemma gjord, alltså inget pulver-skräp)!

15/1 Är det kalas igen! Då kommer små kompisar och vem vet kanske även ett gäng gudbröder. :)

14. Vad jag har på mig idag. . .

Kläder?!

Nä av alla punkter hittills var denna svintråkig!

Jag avskyr för det första att visa mig på kort. För det andra har graviditeten lämnat spår på min kropp i form av alldeles för många extra kilon. (ja jag kanske är lat och har inte tränat bort dom än). Dessa Extra kilon har gjort att jag ogärna går i klädaffärer.
Jag vet att det är oerhört barnsligt men så fort jag tar ett kliv in i en klädaffär så känns det som om alla plagg är skapade för mystiskt smala kvinnor och att butiksbiträdena höjer på ögonbrynen och undrar vad jag har där att göra. Om jag mot förmodan har en bra dag och inte bryr mig om "blickar" och råkar hamna i ett provrum sänks jag hastigt då kläderna jag valt ändå inte passar min kropp...

JAG vet att det egentligen bara är att ta sig i kragen och börja träna på allvar och det är väl också planen men jag har en tendens att alltid hitta något att gnälla över när det gäller mig själv... -Inte så nyttigt, jag vet.

Jag tänker som sagt inte bjuda på en "modeblogg-det-här-har-jag-på-mig-bild", jag har på mig sockor, trosor, BH, byxor, linne och tröja!

-BAH, sånt trams egentligen!

13. Den här veckan

Årets första MÅNDAG! Årets första hela vecka!

Vad har vi för planer?

Jag hade lite trista "måste göras", som att skriva in mig på arbetsförmedlingen. Hade verkligen ingen lust att knata dit men ett måste är ett måste och tillslut fick jag tummen ur. Halva Frölunda verkar arbetslösa och det var drygt en timmes väntetid, tur att lilla fröken just idag hade ett tålamod större än mitt! Nu var det gjort i alla fall, fantastiskt vad myndigheter kräver, för att fortsätta med mina dagar och mitt gamla SGI måste jag registreras arbetslös... -BAH!

Imorgon skulle det bli lunch med Jayden, tyvärr måste hans mamma jobba så vi sköt på det till framtiden. Så jag får nog ta ut Embla på en "jul-shopping" hon har ett presentkort på Lindex som hon fick av farmor. Något fint kan vi nog hitta.

Torsdag så är Johan hemma, då ska julen städas ut och vi ska börja "projekt-Emblas rum". Även om jag inte är redo att låta henne sova i eget rum på långa vägar så kan ju hon åtminstone få ett lekrum.

Fredagar är tillägnade mormor och morfar :) Mumsig mat och mys!

Sen mina vänner, på söndag är det dags för fröken att fylla 1 år!!! Då kommer familj på fika. (15/1 kommer vi ha en kalasfika med Emblas små vänner).

Tänka sig! 1 år!!!!!!!!

Tiden går fort!

Vi leker tittut!

Med sådan där suverääään mobilvideo-kvalité :)

SPYYYYYR på Familjeliv.se igen!

Nämen det är ju sanslöst, jag borde egentligen skylla mig själv och ALDRIG mer gå in på det forumet, men likt äckel-fascinationen för läskiga sår promenerar jag prompt in igen och låter mig bli vansinnig och slita håret!

Jag skrev i ett tidigare inlägg att det finns vissa typer av personer som svarar/skriver inlägg med karaktäristiska personlighetsdrag och nu vill jag presentera YTTLIGARE en karaktärs typ en "svarare" i de flesta forum : den (perfekte) domedagsprofeten!

Detta är individer som kan få det mest harmlösa scenario till ett armageddon!

För att dra ett påhittat "överdrivet" (men det skulle inte förvåna mig om de skulle skriva så) exempel:

Trådstartaren skriver om sin katt, hon är orolig över att katten kanske fryser när den är ute på äventyr och undrar om hon kanske skulle försöka hålla sin lille missemiss inne lite mer...

De flesta svarar att det nog inte är någon fara, katten kommer ju hem när den fått nog.

Domedagsprofeten skriver istället:

-Men herreguuuuud människa! Vilken Djurplågare du är. TÄNK OM katten blir förkyld eller TÄNK OM katten halkar och stukar sin tass och INTE KAN ta sig hem igen. Då kommer den ligga där och frysa ihjäl på en stubbe i skogen. TÄNK då ligger den där, ensam och rädd och undrar varför du inte kommer och hjälper den. TÄNK OM en stor elak hund kommer och biter katten när den ligger där och håller på dö av kyla, så inte nog med att den fryser till döds, den blöder till döds med. Bara för att du släppte ut den.

Vad skulle du göra då?

 Förstår ni vilka jag menar???

Dessa individer finns överallt och deras "TÄNK OM"-scenarion verkar bara ha ett syfte och det är att få andra att må dåligt!

Jag KRÄKS på dessa individer! BLÄ, FY, och URK!