Fröken Emblas bravader!

Diska är en utomordentlig sysselsättning tycker Embla. Pappa blir glad för hjälpen sällskapet! :)

10. Mina laster och ovanor...

Dags att fortsätta på listan kanske.

Mina laster och ovanor... ... varför ska det vara så svårt att rannsaka sig själv?

Vi börjar med ovanor:

-Jag är slarvigisch och har en ovana att t.ex. lämna spår efter mig som hårtussar, klippta naglar, kläder och kaffekoppar. Jag har blivit bättre sedan Embla kom till världen men jag har mina svackor ibland.

-Jag har även på TV jämt även om jag inte tittar på den, något som stör Johan ibland men jag klarar inte av att ha helt tyst omkring mig och TVn har blivit något som fyller ut tystnaden och tomheten. Som värst är bägge TV-apparaterna på, radion i köket och datorn tutande ut toner av något jag just då ville lyssna på.

-Jag lider av fruktansvärd prestationsångest vilket i värsta fall kan leda till uppgivenhet, alltså kan jag få ett vredesutbrott när inte "projektet" går som jag vill, sen ger jag upp. Allt som oftast försöker jag avsluta det jag gör men i vissa fall lämnar jag "projektet" på hyllan för att samla damm.

-Jag har en tendens att försöka förtränga och "glömma bort" saker jag tycker är för jobbigt/tung (psykiskt) istället för att ta tag dem meddetsamma.

Mina laster:

-Onyttigheter i alla dess former har en tendens att "självservera" sig till mig. (och jag har ångest över min vikt).

-Shoppa när jag mår riktigt dåligt, nu har jag Embla som världens bästa ursäkt att handla till.

-Små spel i alla dess former, i alla fall på King.com.

Nu har jag försökt dela med mig lite iallafall... uteslöt peta i näsan, klämma finnar, peta på sårskorpor, se på läskiga sår som ovana för de som är lite känsliga...

-OOOOPS! flåt! hahahaha

<3

Granen är påklädd!

Jepp! Fixad och klar!

Naken med blott en spira!

Ljusen har fått sin plats! (dammsugaren redo)

Lite Schwampkulor och droppar...

Glitter som en sista touch...

Och för att inte glömma, lite julstämning!

Det var dagens uppdrag som varvades mellan tryfflar, saffransbiscotti och senaps-makeri!

Julstök

Ja, mitt uppe i julstök är vi...

Granen är iallafall inhandlad, fudgen är på stelning, choklad-kolan kokar för fullt, Mozart-kulorna väntar på chokladbad, senapssillen är färdig... Ändå känns det som om det inte är något slut på "uppdragen".

Åh, min finaste Embla har fått en kindtand! Kände den luringen när hon lurade mig att hon hade något i munnen. :D Idag så glömde hon bort att hon (som hon tror) inte kan stå utan stöd och klappade händerna ståendes vid soffan. Hon kommer nog ta lite tid på sig att gå, men det gör ingenting, allt kommer i sin tid!

Men tänk vad fort det går! Snart fyller fröken ett år! Jag saknar bebisen lite ändå, men vem vet, snart kanske det är dags att sätta igång syskon-verkstan :)

Förkylningstider!

Jag har lärt mig i och med att Embla kom till världen att man bör informera folk som inte har barn att njuta av att de bara har sig själva att ta hand om när de är sjuka ... När man har små mirakel så har man INTE tid att vara sjuk.

En annan sak som jag funderar över, borde man inte kunna sy en förkylningströja, full med näsdukar? Nästan alltid saknas det en näsduk när lillans snor rinner och hon bryr sig inte att mamma har en nytvättad tröja när den  lilla snoriga näsan gosar in sig i mammas famn... En snortröja helt enkelt.... Eller så ser man till att ha en ficka där ett paket näsdukar får plats.

Neh, ni som är sjuka där ute! Krya på er!

Vi snorar vidare här i Frölunda!

Nu börjar de små bli "åringar"

I helgen var Embla på sitt första kalas! Lill-prinsen Isac har redan blivit 1 år! Grattis, hurra, hurra, hurra!!!

 Pappa Joel hjälper till med att öppna presenterna

 Embla hade klänning dagen till ära

 "Ja må han leva"

 mmmm, på kalas ska man dricka! tycker Embla

 Födelsedagsbarnet, allas våran Isac!

 Så trött man blir efter allt kalasande!

9. Min Tro...

Min tro...

...utgår inte från en bok som skrevs för länge länge sedan, men det är lite klurigt att beskriva vad jag har för tro.

Min tro/religion/livåskådning är "blandad". Vissa perioder är jag väldigt spirituell andra perioder tar naturvetaren över och är fruktansvärd tråkig och konkret.

Enkelt kanske jag skulle kunna förklara att jag tror på energier, mer eller mindre kraftfulla energier. (eller själar som många vill kalla det).
Det finns mer än en gudomlighet, var och en representerar olika områden. Små väsen existerar, men varför skulle de bekymra sig och exponera sig i vår värld, människan kan knappt acceptera sin egna närvaro.
Det finns ett liv efter döden, dock kan man fastna här om man inte återföds eller går vidare till en sk. slutstation. Man ska ha respekt för naturen, moder jord och allt hennes liv!

Jag bär ett pentagram runt halsen och folk som undrar brukar få svaret att jag anser att det representerar livet. Jag vet att jag påverkas av månens olika faser, jag finner stor ro i att vända mig till moder jord i form av att jorda mig och meditera. Jag tror på att det du ger ut får du tillbaka, det gäller både gott och ont. Det ultimata är balans, mellan gott och ont, ljus och mörker, mättnad och hunger osv.

Nä, jag är urusel på att förklara vad jag tror på, men jag tror att "naturälskande-vetenskaplig-häxa" sammanfattar mig lite sådär flummigt...

Jag har gått runt i en djungel av tankar och funderingar kring kvantfysik den senaste tiden... Teorierna har liksom inte hittat sin plats i min hårddisk, men såpass mycket har jag förstått att man med kvantfysik skulle kunna förklara sk. "magiska" fenomen som ex. tankeläsning.


Men det finns dagar jag nästan önskar att jag var hängiven till någon av de större religionerna, det verkar så mycket lättare, dessa människor verkar... så naivt rofyllda... och ungefär där brukar den tanken släppa eftersom jag inte kan tänka mig att svälja allt med hull och hår, vara undergiven en elitgrupp i en församling och inte få lov att ifrågasätta...


Jag är den jag är och den dagen jag slutar vilja veta mer, lära mig mer, och ifrågasätta det jag trott på den dagen är jag över...

(mitt nuvarande smycke ser ut som ovan fast i silver).