Jag tycker det är synd!

Jag minns när jag och min dåvarande kille bestämde oss för att skaffa hund, en aningens impulsivt men absolut ingenting vi ångrade. Den lilla galna valpen trädde in i vårat liv och vid sidan av en massa skratt och kärlek växte en liten bubbla av ångest i frågan av vad som är "normalt" för en liten vovve, hur ska vi lära lilla grisen bli en stabil vuxen hund. 

"Jag tror hon har ADHD, för hon springer som ett jehu sent på kvällarna fram och tillbaka i lägenheten, runt, runt och runt i sin korg flera hundra varv". 

Det är ju inte så att jag kände mig totalt oerfaren när det gällde hundar, jag är ju uppväxt med hundar något borde väl ha fastnat tyckte jag men för att få tips och råd vände jag mig till det fantastiska fenomenet Internet och ett forum för och med hundägare.

Det skulle jag kanske inte ha gjort, för där upptäckte jag att ALLT vi gjorde med Kira var fel. Skrev man en enkel fråga och råkade nämna att man belönade sitt-träningen med korv fick man en lång harang om hur jag långsamt dödar min hund genom att ge "männikoföda" och inte en rå älg som dessa vargbesläktade varelser bör äta. Att Kira var blandras var även det en skymf bland den "renrasiga-hundmobben" vilket kunde resultera i en krigsliknande forum-diskussion av dess like, då jag bara undrat hur man bäst klipper svarta klor.

Jag insåg ganska snabbt att jag borde lämna detta forum för att behålla min mentala hälsa och inte avliva Kira "in mercy" eftersom jag redan sabbat hennes framtid genom att hämtat hem henne i bil och gett henne korv. 

Åren gick och så skaffade jag barn...

Visste ni att: Äter man salami, rökt lax, dricker grönt te, luktar på Brie, nyser, hostar, går, tänker på sex så skadar det ditt ofödda barn? 

-Det visste inte jag heller, tills jag började kika på "ska-ha-barn-forum". Alltså väntade man sig nästan att Embla skulle komma ut med ett ben extra eller utan fingrar... 

Nä skämt å sido, men jag hade inte slutat röka förrän jag plussade, jag hade inte ätit folsyra första trimestern, jag var sjukt sugen på gravad lax, blodig stek och rödvin (ja, jag tog en munfull och gurglade a´la vinprovare en gång)... och man läste hur ödestiget det var och vilka risker man kunnat utsätta sitt foster för. Med en kombination av hormoner så gick jag orolig hela graviditeten fram till att Embla föddes, hon kom ut perfekt! (Förutom att hon hade navelsträngen lindad kring halsen två varv, jag tror det beror på vinet jag gurglade).

Tänk att det har tagit mig nästan ett år att själv inse att jag inte gör några ödesdigra fel i min uppfostran av Embla. Jag följer ingenting slaviskt, jag går på känsla och eget sunt förnuft eller ja, jag är inte ensam om uppfostran, Johan har en lika stor del i den och det är vi som tar diskussionen sinsemellan angående vägen till gemensamt mål. Det kanske inte är felfritt, men vi tror på det tillsammans! 

Tillhörande Internet-generationen så snubblar man in på en och annan barn-debatt.

Jag har så himla svårt för -Jag-gör-rätt-det-gör-inte-Du- attityden och jag går i taket allt för ofta här hemma efter en stund bakom skärmen. Såååå hör och häpna, jag tänker börja gnälla offentligt och kontra i min egna blogg... så det så! 

(och gömma mig bakom skärmen som dagens mobbare gör, tiiihi)

Lev väl, skriver snart igen! Nu ska jag nämligen ge mitt älskade en Napp och lägga henne för att vila efter en Korv med makaroner lunch.

:)

. . .så vaknade bloggen igen?

Jag har inte skrivit sedan maj... det har gått en evighet sedan dess.

Har haft lust att skriva igen ganska länge, men valt att prioritera min tid annorlunda.

Tänkte väcka liv i bloggen igen i alla fall för min egen del. Jag har nämligen satt upp ett mål för att sporra mig att få bättre kondition och förhoppningsvis gå ner i vikt.
Nästa år i oktober tänker jag ta mig igenom tjurruset 5 km i terräng!

För att sporra mig lite extra tänkte jag ha bloggen mer av ego-skäl än "roa" läsare.

-Skriva om mina framsteg/bakslag i min träning
-Skriva om lillskrotan som växer så det knakar! Hon inskolas på Dagis nu! (jeje, det heter förkola, men jag är född tidigt 80-tal och tänker kalla det för dagis).
-VÅGA skriva inlägg jag inte vågar! Alldeles för ofta går jag i taket kring saker MEN vågar inte publicera ut en äkta kräkla! -ska-försöka-våga-det-nu-

Je je vi får se hur det går!

Jag är inte galen. . .

Jag har den senaste veckan beslutat mig för att faktiskt lyckas med att få högt resultat på högskoleprovet... Egentligen handlar det inte om ett nytt infall utan något som jag längesedan lade på hyllan eftersom mina gymnasiebetyg inte var de bästa.

Jag fick i och med mitt arbete en nytändning på en dröm jag hade som barn.

Jag vill inte säga för mycket eftersom jag har en tendens att dra mig ut om jag inte känner att jag presterar så högt som jag själv kräver men den här gången tänker jag inte ge mig utan att försöka!

Jag tänker sikta på stjärnorna och ha ambitionen att nå dit, men jag kommer inte begrava mig om jag så bara skulle nå trädtopparna.

Jag vill, vill VILL!!!!

Har inte känt så starkt innan för någonting (förutom viljan att ha familj)... Jag har inte låtit mig göra det heller eftersom jag inte förstod att det var möjligt. Men nu vet jag att det är det och jag känner mig hög av bara tanken på att jag kan!

Vi får se... i oktober gör jag mitt första högskoleprov... fixar jag inte det då så kommer två tillfällen nästa år!

Som sagt, jag är dålig...

... på att skriva numera.

Våren är här, jag har jobbat i 4 veckor. Embla och pappa trivs superbra ihop och livet är ganska bra trots allt... tänkte dela med mig lite Embla bilder, lite våriga såklart :)

Hej där ute!

Jag tänkte lite artigt meddela att jag inte har tid att blogga så mycket längre... Men tyvärr kommer bloggen vara kvar :)

Det är ju så att jag börjat jobba och en konsekvens är att jag inte har lika mycket underbar tid med min lilla fröken och man, så att ödsla tid framför datorn är inte prioriterat!

Självklart kommer jag försöka att skriva och posta bilder på vår Emblis :)

Imorgon kommer ett gäng hoppas jag!

Kram på er!

Jag jobbar!

Första veckan på jobbet avklarat och jag har nog inte varit så här trött sedan de första dagarna efter min förlossning!

Det är inte så konstigt med tanke på att jag måste lära mig en massa nya arbetsmoment samt "dator-systemet" vi använder oss av. Tycker väl jag får skryta att jag faktiskt hajjat en hel del väldigt snabbt!
Men att stiga upp på morgonen strax efter 5 är inte riktigt min grej! Satt igår med en kopp kaffe under nosen, ögonen i kors och undrade lite vad jag gett mig in på. Satt i trötthetens dimma och såg framför mig hur mitt liv alltid kommer att se ut på det här sättet... Men äh, man vänjer sig säkert!

Något traumatiskt är väl att jag inte spenderar lika mycket tid med mitt troll längre, jag saknar henne massor de stunder jag hinner tänka på henne på jobbet. I tisdags när jag kom hem var jag inte alls välkommen tyckte Embla, bara pappa som gällde. Det tog mig hårt och jag funderade på att aldrig mera lämna henne... Efter ett bra tag så kom hon tillslut till mig med en bok och hjärtat blev varmt igen.

Idag fick jag ett SMS av maken, syftet var att göra mig glad och det blev jag, men samtidigt fick jag kämpa för att tårarna inte skulle spruta. Satt på ett morgon möte och "tjuvläste" mitt SMS, där det stod att Embla går runt och letar efter mig när hon stiger upp och ropar mamma... Det värmde trots allt, jag är inte utraderad iallafall...

Jag trivs hittills med mitt nya jobb och jag tror jag kommer fortsätta att göra det!

Imorgon får jag sova igen! hurra!!!!!

Våren tar en paus.

Sista veckan innan jag börjar jobba.

Jag försöker trycka undan en våg av separationsångest och det med att försöka klämma in så mycket familjeaktivitet som det bara går den här veckan. Igår vårstädade vi bilen, vi passade på när Johan bytte till sommardäck. Embla fick utforska omgivningen, stenar var fruktansvärt intressant. Vi åkte också på en massa ärenden, vi var bland annat på blomsterlandet, där körde Embla bil.

Idag åkte vi iväg till lekstan, vädret var ju ändå så trist. Embla var till en början lite skeptisk när vi var i bebishörnan. Vi flyttade oss till småbarns-delen, där släppte hon loss lite mer. Tillslut tyckte mamma och pappa att vi borde prova rutschkanan så vi gick till "stora" avdelningen och här var det ingen hejd på tösen. Vi vuxna fick oss ett gympass! Pappa fick även vara med om lite houlabaloo...

På onsdag ska vi över och hälsa på Emblas Kusin och nye lille kusinen. Spännande, det kommer ju spä på min bebislängtan en aningens. (Men det får tyvärr vänta ett tag till, syskonplanerna menar jag). Vem vet, vi kanske hinner träffa kompisen Isac och hans mamma också lite senare på dan! :)

På Torsdag ska jag presentera Öppna Förskolan för Johan, jag tror nämligen att det är ett bra sätt att förbereda Embla för hösten samt att hon får träffa massa andra barn.

På Fredag blir det nog mormor. Men den här gången kommer pappa med tidigt också för det blir ingen repning.

På Lördag ska vi iväg till barnmässan... om vi orkar.

Söndagen min sista dag i livet... (för visst verkar jag bete mig som om mitt liv tar slut nu när jag börjar jobba...) Söndagen kommer vi grejja på lotten. Plantera en massa godsaker till sensommaren och hösten!

Nä, nu får jag skärpa mig lite. Jag ser verkligen fram emot att jobba, jag måste bara vänja mig vid att inte ha Embla hos mig på samma sätt längre... :( *gråter en skvätt iallafall*