Jag tänkte lite artigt meddela att jag inte har tid att blogga så mycket längre... Men tyvärr kommer bloggen vara kvar :)
Det är ju så att jag börjat jobba och en konsekvens är att jag inte har lika mycket underbar tid med min lilla fröken och man, så att ödsla tid framför datorn är inte prioriterat!
Självklart kommer jag försöka att skriva och posta bilder på vår Emblis :)
Imorgon kommer ett gäng hoppas jag!
Kram på er!
lördag 30 april 2011
torsdag 21 april 2011
Jag jobbar!
Första veckan på jobbet avklarat och jag har nog inte varit så här trött sedan de första dagarna efter min förlossning!
Det är inte så konstigt med tanke på att jag måste lära mig en massa nya arbetsmoment samt "dator-systemet" vi använder oss av. Tycker väl jag får skryta att jag faktiskt hajjat en hel del väldigt snabbt!
Men att stiga upp på morgonen strax efter 5 är inte riktigt min grej! Satt igår med en kopp kaffe under nosen, ögonen i kors och undrade lite vad jag gett mig in på. Satt i trötthetens dimma och såg framför mig hur mitt liv alltid kommer att se ut på det här sättet... Men äh, man vänjer sig säkert!
Något traumatiskt är väl att jag inte spenderar lika mycket tid med mitt troll längre, jag saknar henne massor de stunder jag hinner tänka på henne på jobbet. I tisdags när jag kom hem var jag inte alls välkommen tyckte Embla, bara pappa som gällde. Det tog mig hårt och jag funderade på att aldrig mera lämna henne... Efter ett bra tag så kom hon tillslut till mig med en bok och hjärtat blev varmt igen.
Idag fick jag ett SMS av maken, syftet var att göra mig glad och det blev jag, men samtidigt fick jag kämpa för att tårarna inte skulle spruta. Satt på ett morgon möte och "tjuvläste" mitt SMS, där det stod att Embla går runt och letar efter mig när hon stiger upp och ropar mamma... Det värmde trots allt, jag är inte utraderad iallafall...
Jag trivs hittills med mitt nya jobb och jag tror jag kommer fortsätta att göra det!
Imorgon får jag sova igen! hurra!!!!!
Det är inte så konstigt med tanke på att jag måste lära mig en massa nya arbetsmoment samt "dator-systemet" vi använder oss av. Tycker väl jag får skryta att jag faktiskt hajjat en hel del väldigt snabbt!
Men att stiga upp på morgonen strax efter 5 är inte riktigt min grej! Satt igår med en kopp kaffe under nosen, ögonen i kors och undrade lite vad jag gett mig in på. Satt i trötthetens dimma och såg framför mig hur mitt liv alltid kommer att se ut på det här sättet... Men äh, man vänjer sig säkert!
Något traumatiskt är väl att jag inte spenderar lika mycket tid med mitt troll längre, jag saknar henne massor de stunder jag hinner tänka på henne på jobbet. I tisdags när jag kom hem var jag inte alls välkommen tyckte Embla, bara pappa som gällde. Det tog mig hårt och jag funderade på att aldrig mera lämna henne... Efter ett bra tag så kom hon tillslut till mig med en bok och hjärtat blev varmt igen.
Idag fick jag ett SMS av maken, syftet var att göra mig glad och det blev jag, men samtidigt fick jag kämpa för att tårarna inte skulle spruta. Satt på ett morgon möte och "tjuvläste" mitt SMS, där det stod att Embla går runt och letar efter mig när hon stiger upp och ropar mamma... Det värmde trots allt, jag är inte utraderad iallafall...
Jag trivs hittills med mitt nya jobb och jag tror jag kommer fortsätta att göra det!
Imorgon får jag sova igen! hurra!!!!!
tisdag 12 april 2011
Våren tar en paus.
Sista veckan innan jag börjar jobba.
Jag försöker trycka undan en våg av separationsångest och det med att försöka klämma in så mycket familjeaktivitet som det bara går den här veckan. Igår vårstädade vi bilen, vi passade på när Johan bytte till sommardäck. Embla fick utforska omgivningen, stenar var fruktansvärt intressant. Vi åkte också på en massa ärenden, vi var bland annat på blomsterlandet, där körde Embla bil.
Idag åkte vi iväg till lekstan, vädret var ju ändå så trist. Embla var till en början lite skeptisk när vi var i bebishörnan. Vi flyttade oss till småbarns-delen, där släppte hon loss lite mer. Tillslut tyckte mamma och pappa att vi borde prova rutschkanan så vi gick till "stora" avdelningen och här var det ingen hejd på tösen. Vi vuxna fick oss ett gympass! Pappa fick även vara med om lite houlabaloo...
På onsdag ska vi över och hälsa på Emblas Kusin och nye lille kusinen. Spännande, det kommer ju spä på min bebislängtan en aningens. (Men det får tyvärr vänta ett tag till, syskonplanerna menar jag). Vem vet, vi kanske hinner träffa kompisen Isac och hans mamma också lite senare på dan! :)
På Torsdag ska jag presentera Öppna Förskolan för Johan, jag tror nämligen att det är ett bra sätt att förbereda Embla för hösten samt att hon får träffa massa andra barn.
På Fredag blir det nog mormor. Men den här gången kommer pappa med tidigt också för det blir ingen repning.
På Lördag ska vi iväg till barnmässan... om vi orkar.
Söndagen min sista dag i livet... (för visst verkar jag bete mig som om mitt liv tar slut nu när jag börjar jobba...) Söndagen kommer vi grejja på lotten. Plantera en massa godsaker till sensommaren och hösten!
Nä, nu får jag skärpa mig lite. Jag ser verkligen fram emot att jobba, jag måste bara vänja mig vid att inte ha Embla hos mig på samma sätt längre... :( *gråter en skvätt iallafall*
Jag försöker trycka undan en våg av separationsångest och det med att försöka klämma in så mycket familjeaktivitet som det bara går den här veckan. Igår vårstädade vi bilen, vi passade på när Johan bytte till sommardäck. Embla fick utforska omgivningen, stenar var fruktansvärt intressant. Vi åkte också på en massa ärenden, vi var bland annat på blomsterlandet, där körde Embla bil.
Idag åkte vi iväg till lekstan, vädret var ju ändå så trist. Embla var till en början lite skeptisk när vi var i bebishörnan. Vi flyttade oss till småbarns-delen, där släppte hon loss lite mer. Tillslut tyckte mamma och pappa att vi borde prova rutschkanan så vi gick till "stora" avdelningen och här var det ingen hejd på tösen. Vi vuxna fick oss ett gympass! Pappa fick även vara med om lite houlabaloo...
På onsdag ska vi över och hälsa på Emblas Kusin och nye lille kusinen. Spännande, det kommer ju spä på min bebislängtan en aningens. (Men det får tyvärr vänta ett tag till, syskonplanerna menar jag). Vem vet, vi kanske hinner träffa kompisen Isac och hans mamma också lite senare på dan! :)
På Torsdag ska jag presentera Öppna Förskolan för Johan, jag tror nämligen att det är ett bra sätt att förbereda Embla för hösten samt att hon får träffa massa andra barn.
På Fredag blir det nog mormor. Men den här gången kommer pappa med tidigt också för det blir ingen repning.
På Lördag ska vi iväg till barnmässan... om vi orkar.
Söndagen min sista dag i livet... (för visst verkar jag bete mig som om mitt liv tar slut nu när jag börjar jobba...) Söndagen kommer vi grejja på lotten. Plantera en massa godsaker till sensommaren och hösten!
Nä, nu får jag skärpa mig lite. Jag ser verkligen fram emot att jobba, jag måste bara vänja mig vid att inte ha Embla hos mig på samma sätt längre... :( *gråter en skvätt iallafall*
torsdag 24 mars 2011
Jag är inte bara mamma
Jag har jobb också ;)
Idag fick jag äntligen ett besked, som jag har väntat! Gått här hemma och blivit lite av ett nervvrak, trots att försökt ha inställningen att det inte gör något om jag inte får det. Men att få jobba på en röntgenavdelning har liksom vuxit på en och jag kan från och med idag på riktigt se fram emot att lära mig och jobba med nya arbetsmoment!
hurra hurra!!! Vi ska fira med min favorit restaurang ikväll!
Idag fick jag äntligen ett besked, som jag har väntat! Gått här hemma och blivit lite av ett nervvrak, trots att försökt ha inställningen att det inte gör något om jag inte får det. Men att få jobba på en röntgenavdelning har liksom vuxit på en och jag kan från och med idag på riktigt se fram emot att lära mig och jobba med nya arbetsmoment!
hurra hurra!!! Vi ska fira med min favorit restaurang ikväll!
onsdag 23 mars 2011
Anar ugglor i mossen. . .
Snokar runt lite i datorn och hittar den här fantastiska bilden på Embla!
Det där med gener... är det mina eller är det Johans del?
Det där med gener... är det mina eller är det Johans del?
Hihihi, vi är fantastiska vi familjen Allander!
Skroten är fortfarande sjuk. . .
Embla hade rejält med feber i helgen och nu är hon snörvlig, hostig och har dålig aptit. På köpet kikar hennes "vampyrtänder" fram genom tandköttet, allt på samma gång stackarn!
Strax efter att jag hade plussat så kände jag en enorm kärlek till grynet i magen, när hon föddes överöstes jag med en kärleksvåg större än vad jag kunnat föreställa mig. Med denna enorma kärlek medföljer en beskyddarinstinkt stark som fan!
Men nu är hon sjuk och ingenting kan jag göra än att tillsammans med henne vänta ut den värsta delen av förkylningen, plåga henne med att ta tempen, hoppas på att den inte visar såpass hög feber att jag måste plåga henne med suppar eller truga med flytande alvedon.
Jag vet faktiskt inte vilken av de febernedsättande metoderna som är värst. Hon spänner hela sin kropp när jag försöker ploppa in suppen så det blir ett krig där jag känner mig som värsta boven. När jag istället väljer att försöka med flytande alvedon blir hon näst intill hysterisk när hon ser doseringsskeden och istället för i magen får både hon och jag kletig alvedon över oss... Nu försöker jag med spruta istället, försökte leka till det hela men ack det blir en kamp det med.
Jag känner mig värdelös för att jag inte kan ta bort det onda och det gör ont i mig att se att hon mår dåligt men vi kämpar på!!!
Det som tar allra värst på mig är hennes aptitlöshet, vi har varit bortskämda med hur lätt det varit att få i henne mat, men nu äter hon inte ens i närheten av vad hon gjort innan och jag har verkligen svårt att hantera denna matvägran... Försöker trösta mig med att det är övergående men det är inte lätt att få ordning på hjärnspökena i huvudet. De som vill att jag ska fly när det börjar gå dåligt...
Hoppas detta går över snabbt, jag vill ha tillbaka mitt lilla energiknippe som hittar på bus hela dagarna!
*Ångest-Manda*
Strax efter att jag hade plussat så kände jag en enorm kärlek till grynet i magen, när hon föddes överöstes jag med en kärleksvåg större än vad jag kunnat föreställa mig. Med denna enorma kärlek medföljer en beskyddarinstinkt stark som fan!
Men nu är hon sjuk och ingenting kan jag göra än att tillsammans med henne vänta ut den värsta delen av förkylningen, plåga henne med att ta tempen, hoppas på att den inte visar såpass hög feber att jag måste plåga henne med suppar eller truga med flytande alvedon.
Jag vet faktiskt inte vilken av de febernedsättande metoderna som är värst. Hon spänner hela sin kropp när jag försöker ploppa in suppen så det blir ett krig där jag känner mig som värsta boven. När jag istället väljer att försöka med flytande alvedon blir hon näst intill hysterisk när hon ser doseringsskeden och istället för i magen får både hon och jag kletig alvedon över oss... Nu försöker jag med spruta istället, försökte leka till det hela men ack det blir en kamp det med.
Jag känner mig värdelös för att jag inte kan ta bort det onda och det gör ont i mig att se att hon mår dåligt men vi kämpar på!!!
Det som tar allra värst på mig är hennes aptitlöshet, vi har varit bortskämda med hur lätt det varit att få i henne mat, men nu äter hon inte ens i närheten av vad hon gjort innan och jag har verkligen svårt att hantera denna matvägran... Försöker trösta mig med att det är övergående men det är inte lätt att få ordning på hjärnspökena i huvudet. De som vill att jag ska fly när det börjar gå dåligt...
Hoppas detta går över snabbt, jag vill ha tillbaka mitt lilla energiknippe som hittar på bus hela dagarna!
*Ångest-Manda*
tisdag 22 mars 2011
Lite Före och Efter collage!
För att göra det tragiska i inlägget liiiite "roligare" så presenterar jag det såhär...
Före
Embla och Jayden har varit i farten :)
Efter
Mamma och Pappa har plockat lite
Före
My god, knappt något fett, ingen dubbelhaka att tala om!
Under
Naturliga förklaringar för tjock mage...
(det fick bli en under-kategori lite för att ursäkta efter bilden)
Efter
...
(huvva... men jag får skylla mig själv, jag borde ju träna mer)
Före
En riktigt glad tjej som var ute och gick igår!
Efter
Strax efter att bilden ovan togs, snubblade hjärtat och åstadkom sin första krigsskada...
Mammas hjärta blööööder!
Nu hoppas jag att ni inte läst vidare utan att ni ligger hulkade över toaletten och kräks över min Tjock-bild. Det var tänkt som en undanmanöver för att ni skulle slippa se mitt stackars näs-skrubbade-blåmärke i pannan-barn... För att försöka rädda min heder kan jag faktiskt säga att jag lyckats gå ner ett antal kilo sedan den tjock-bilden togs... inte för att jag tror att jag någonsin kommer bli en bikinimodell utan mest för mitt egna ego...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)