Lite allvar nu!

Det finns egentligen massor av allvarliga saker jag vill skriva om.
Mycket orättvisor sker i världen och jag hade gärna helhjärtat skrivit om dem, vem vet jag kanske tar ett tillfälle snart igen. Just idag går vi ner på en småskalig nivå!

Tro vad ni vill om mig, jag garanterar att beroende på vem man frågar i  min närmaste krets så har ni olika uppfattningar om mig. Den egenskap jag idag vill lyfta fram är 'betraktaren'. Flugan på väggen...

Flugan har betraktat och kommit fram till följande:

-Är det inte på tiden att vi minskar ner på såpopera-dramatiken i våra liv? Är våra liv så händelselösa att vi måste framkalla lite spänning och drama i våran omgivning?

Tänk efter och bromsa upp litegrann!!!

Visst är det spännande och adrenalinet flödar när man möter kompisen på caféet för en stor latte med skvaller

 'Hörde du vad hon gjorde igår'  'Du skulle sett vad han gjorde på fyllan' 

Mmmm vi människor verkar ha en förkärlek att drälla i andras miserabla misstag. Men oskyldigt kärringskvaller kan lätt förvandlas till


'hahaha, han har en sååååå liten...' 'Henne kan du inte lita på för jag har hört...' 

som kan påbörja något riktigt obehagligt. Gärna när det kryddas på med lite diffusa (jag vill egentligen skriva, påhittade) extra detaljer... Svår balansgång, det kanske inte är så farligt om det hanteras på ett prydligt sätt.

Men så kommer vi till en av de mest obehagliga kategorierna i skvaller-träsket... Individerna som 'med vilje' smutskastar sk. vänner. Jag borde egentligen tycka synd om dom, de kan inte ha det så lätt egentligen. Varför känner de ett sådant starkt behov av att smutskasta och förfula personer som de anser vara kompisar, vänner? Är det dåligt självförtroende, är det svartsjuka, är det ett behov av att 'bättre' än den andra?

De har kanske nästlat in sig i något som de inte kan hitta ut ur? För allvarligt talat, vem vill egentligen komma ut på andra sidan som den som "bara snacka skit om alla andra"... De verkar ibland desperat greppa efter en livboj för att inte drunkna i havet av bullcrap. De hänger på en gräns till att avslöjas som en falsk människa, de pratar skit om den ena med den andra och samtidigt skit med den andra om den ena. Ännu ett desperat sätt att åtminstone ha kvar en av de sk vännerna...

!!!! STOPP, STANNA !!!!


Jag hörde ett talessätt en gång: "Lögnen kommer ikapp snabbare än en halt hund".

Jag har kommit av mig i skrivandets stund, vad vill jag egentligen med detta inlägg... Kanske en egen desperat vädjan när jag märkt att jag befinner i mitten av en röra, två sidor jag tycker om men som inte tål varandra... Jag önskar att folk stannar upp lite och tänker efter lite, vad driver dem till att agera på det här sättet, är det svartsjuka? Är det värt att rasera en hel omgivning och begravas under det samtidigt? Eller tror de att de verkligen kommer att komma undan det hela i slutänden? Är det kanske så att de själva inte ens är medvetna om vad de gör???

Jag vill egentligen att vi människor börjar ta hand om varandra istället för att stjälpa, att vi värderar varandras styrkor istället för att drunkna i svartsjuka...

Jag måste bara påpeka att jag är medveten om att jag kan vara en skvaller-tant, jag kan tycka att det är roande... men aldrig att jag med vilje försöker framställa någon i dålig dager, eller försöka eliminera en person från min krets med lögner... Är en person en dålig människa brukar jag hoppas på att min omgivning själva märker detta, för påtalar jag detta kan det lätt bli att jag framställs som skitsnackaren... det vill jag inte, feg som jag är låter jag bli.

Äh, vilket tradigt inlägg... Missförstå mig på rätt sätt snälla, jag orkar bara inte med att vi människor gör varandra illa hela tiden!

Ha en fantastisk dag!

-Hippien