Jag tror jag blev lurad...

Mamma: Men Embla, dina öron är jätte smutsiga!
Embla: Nä!
Mamma: Jo, kom ska mamma göra rent dom.
Mamma får lov att börja.
Embla: AJ!
Mamma: Men jag har knappt börjat, se så smutsig topsen blivit!
Embla: ummmm
Mamma: Men sitt still, jag är snart färdig, vi ska bara ta det andra också!
Embla: NEJ!!!!
Mamma: Jo, det är smutsigt också!
Embla går motvillig med på att vända sig för nästa öra men håller för det och tittar allvarligt på mig.
Embla: Goddiss?
Mamma: Ska du ha godis för att mamma ska få rensa örat?
Embla nickar.
Mamma: Nej, mamma ska få göra rent örat utan godis. Du kanske kan få lite russin senare.
Embla: NEJ! Slaaaaaad!
Mamma: Vad säger du?
Embla: Embla slaaaaaaad!
Mamma: Choklad?
Embla nickar
Mamma: Nej, du ska få russin, låt mamma göra rent örat!
Embla tar bort handen och öronen blir rena.


Märkte ni det samma som jag? Lillfisen gjorde en super fint! Nu mumsar hon nöjd med sina russin...

Arbetslös dag 1.

Idag är jag officiellt A-r-b-e-t-s-l-ö-s!

Dagen inleddes med att fortfarande vara oerhört sjuk, kanske en aningens bättre än igår om jag verkligen känner efter. Snäll och sympatiserade som J är har han tagit veckas semester... så första veckan blir nog inte så hemsk ändå.

Nu när jag hällt i  mig mitt morgonkaffe, borstat tänderna och klätt på mig så nu ska jag besöka mitt nya mekka... nämligen det fantastiska Arbetsförmedlingskontoret! Där ska jag idiotförklaras för att jag inte lyckats klamra mig fast vid min tjänst i Sahlgrenskas ekonomiska kris. -Ett anställnings stopp borde du väl ha klarat av att förutse?

Nä, nu ska bitter-fi**an masa sig iväg!

Godmorgon Gott Folk!

Ibland snubblar man över

... fantastiska saker som lockar fram barnet i en!!!

Detta recept kommer jag att erbjuda familjen någon dag framöver när jag har en "lat-mat-dag"

 Kika om ni vågar!

en kråka!

Ännu en bekännelse!

Jag är ledsen, ledsen på riktigt!

Jag vet inte hur många år jag "sett mig själv" som Hippie, Trädkramande-empatisk-jag-vill-rädda-världen-sprida-kärlek person...

Men ett fantastiskt program på TV fick mig att inse att även om jag velat anamma livsstilen SÅ står jag nog inte ut med andra hippies............

Förstår ni vilken KATASTROF! Jag kan lika gärna kalla mig för moderat, och vad får man om man blandar moderat med hippie??? Jo en blå blomma, alltså är jag en Folkpartist eller (huvva) en Sverigedemokrat!

Jag tror jag måste gå och lägga mig, helg-jobbandet  har ätit in sig på hjärnan... måste sova bort denna mardröm. (hur kan det komma sig att jag inte tål andra sk hippies. VARFÖR dömer jag alla hippies inklusive mig själv efter vad ett TV-program visade). NÄ NU måste jag lägga mig!

God Natt!!

Lite allvar nu!

Det finns egentligen massor av allvarliga saker jag vill skriva om.
Mycket orättvisor sker i världen och jag hade gärna helhjärtat skrivit om dem, vem vet jag kanske tar ett tillfälle snart igen. Just idag går vi ner på en småskalig nivå!

Tro vad ni vill om mig, jag garanterar att beroende på vem man frågar i  min närmaste krets så har ni olika uppfattningar om mig. Den egenskap jag idag vill lyfta fram är 'betraktaren'. Flugan på väggen...

Flugan har betraktat och kommit fram till följande:

-Är det inte på tiden att vi minskar ner på såpopera-dramatiken i våra liv? Är våra liv så händelselösa att vi måste framkalla lite spänning och drama i våran omgivning?

Tänk efter och bromsa upp litegrann!!!

Visst är det spännande och adrenalinet flödar när man möter kompisen på caféet för en stor latte med skvaller

 'Hörde du vad hon gjorde igår'  'Du skulle sett vad han gjorde på fyllan' 

Mmmm vi människor verkar ha en förkärlek att drälla i andras miserabla misstag. Men oskyldigt kärringskvaller kan lätt förvandlas till


'hahaha, han har en sååååå liten...' 'Henne kan du inte lita på för jag har hört...' 

som kan påbörja något riktigt obehagligt. Gärna när det kryddas på med lite diffusa (jag vill egentligen skriva, påhittade) extra detaljer... Svår balansgång, det kanske inte är så farligt om det hanteras på ett prydligt sätt.

Men så kommer vi till en av de mest obehagliga kategorierna i skvaller-träsket... Individerna som 'med vilje' smutskastar sk. vänner. Jag borde egentligen tycka synd om dom, de kan inte ha det så lätt egentligen. Varför känner de ett sådant starkt behov av att smutskasta och förfula personer som de anser vara kompisar, vänner? Är det dåligt självförtroende, är det svartsjuka, är det ett behov av att 'bättre' än den andra?

De har kanske nästlat in sig i något som de inte kan hitta ut ur? För allvarligt talat, vem vill egentligen komma ut på andra sidan som den som "bara snacka skit om alla andra"... De verkar ibland desperat greppa efter en livboj för att inte drunkna i havet av bullcrap. De hänger på en gräns till att avslöjas som en falsk människa, de pratar skit om den ena med den andra och samtidigt skit med den andra om den ena. Ännu ett desperat sätt att åtminstone ha kvar en av de sk vännerna...

!!!! STOPP, STANNA !!!!


Jag hörde ett talessätt en gång: "Lögnen kommer ikapp snabbare än en halt hund".

Jag har kommit av mig i skrivandets stund, vad vill jag egentligen med detta inlägg... Kanske en egen desperat vädjan när jag märkt att jag befinner i mitten av en röra, två sidor jag tycker om men som inte tål varandra... Jag önskar att folk stannar upp lite och tänker efter lite, vad driver dem till att agera på det här sättet, är det svartsjuka? Är det värt att rasera en hel omgivning och begravas under det samtidigt? Eller tror de att de verkligen kommer att komma undan det hela i slutänden? Är det kanske så att de själva inte ens är medvetna om vad de gör???

Jag vill egentligen att vi människor börjar ta hand om varandra istället för att stjälpa, att vi värderar varandras styrkor istället för att drunkna i svartsjuka...

Jag måste bara påpeka att jag är medveten om att jag kan vara en skvaller-tant, jag kan tycka att det är roande... men aldrig att jag med vilje försöker framställa någon i dålig dager, eller försöka eliminera en person från min krets med lögner... Är en person en dålig människa brukar jag hoppas på att min omgivning själva märker detta, för påtalar jag detta kan det lätt bli att jag framställs som skitsnackaren... det vill jag inte, feg som jag är låter jag bli.

Äh, vilket tradigt inlägg... Missförstå mig på rätt sätt snälla, jag orkar bara inte med att vi människor gör varandra illa hela tiden!

Ha en fantastisk dag!

-Hippien

En bekännelse.

Jag har accepterat att jag inte är helt frisk... så är det tyvärr.

Men jag måste få en sak ur mitt system litegrann:

JAG HATAR NÄR FOLK SMASKAR!!!!

Vill någon driva mig till vansinne så smaska på för all del, känner jag dig inte kan jag vara ganska tolerant men var medveten om att jag gör taskiga saker mot dig i mina tankar. Jag älskar min man, det gör jag men jag HATAR att han smaskar och han får höra det varje gång, jag blir en satkärring som fräser åt honom mer än vad han förtjänar... (jag är ledsen för det, men kan jag äta utan att smaska borde inte han kunna lära sig det också?).

Allra värst var det under min graviditet, jag VAKNADE av att Kira (vovven) smaskade av någon anledning... inte en gång utan minst varannan natt. Stackars lilla kräk fick morr och fräs ifrån mig och en natt brast det i huvudet på mig och jag tog in Kira i badrummet och slet fram hundtandborsten och stackarn fick sig en tandborstning mitt i natten. (ja, jag har dåligt samvete för det, borsta tänderna på henne bör skötas snyggare men jag visste inte vad jag skulle ta mig till).

Men det finns ett enda undantag (jag tycker det är skönt att det gör det) och det är Embla... Jag har ALDRIG stört mig på att lillfisen smaskar... Jag har iofs nu när jag tänker efter ALDRIG stört mig på när ett litet barn smaskar... Så det finns kanske en gnutta hopp om att jag kan botas och bli mer tolerant... I en värld full av smask hade det varit en befrielse!

Godnatt där ute! Smaska TYST!