Jag har jobb också ;)
Idag fick jag äntligen ett besked, som jag har väntat! Gått här hemma och blivit lite av ett nervvrak, trots att försökt ha inställningen att det inte gör något om jag inte får det. Men att få jobba på en röntgenavdelning har liksom vuxit på en och jag kan från och med idag på riktigt se fram emot att lära mig och jobba med nya arbetsmoment!
hurra hurra!!! Vi ska fira med min favorit restaurang ikväll!
torsdag 24 mars 2011
onsdag 23 mars 2011
Anar ugglor i mossen. . .
Snokar runt lite i datorn och hittar den här fantastiska bilden på Embla!
Det där med gener... är det mina eller är det Johans del?
Det där med gener... är det mina eller är det Johans del?
Hihihi, vi är fantastiska vi familjen Allander!
Skroten är fortfarande sjuk. . .
Embla hade rejält med feber i helgen och nu är hon snörvlig, hostig och har dålig aptit. På köpet kikar hennes "vampyrtänder" fram genom tandköttet, allt på samma gång stackarn!
Strax efter att jag hade plussat så kände jag en enorm kärlek till grynet i magen, när hon föddes överöstes jag med en kärleksvåg större än vad jag kunnat föreställa mig. Med denna enorma kärlek medföljer en beskyddarinstinkt stark som fan!
Men nu är hon sjuk och ingenting kan jag göra än att tillsammans med henne vänta ut den värsta delen av förkylningen, plåga henne med att ta tempen, hoppas på att den inte visar såpass hög feber att jag måste plåga henne med suppar eller truga med flytande alvedon.
Jag vet faktiskt inte vilken av de febernedsättande metoderna som är värst. Hon spänner hela sin kropp när jag försöker ploppa in suppen så det blir ett krig där jag känner mig som värsta boven. När jag istället väljer att försöka med flytande alvedon blir hon näst intill hysterisk när hon ser doseringsskeden och istället för i magen får både hon och jag kletig alvedon över oss... Nu försöker jag med spruta istället, försökte leka till det hela men ack det blir en kamp det med.
Jag känner mig värdelös för att jag inte kan ta bort det onda och det gör ont i mig att se att hon mår dåligt men vi kämpar på!!!
Det som tar allra värst på mig är hennes aptitlöshet, vi har varit bortskämda med hur lätt det varit att få i henne mat, men nu äter hon inte ens i närheten av vad hon gjort innan och jag har verkligen svårt att hantera denna matvägran... Försöker trösta mig med att det är övergående men det är inte lätt att få ordning på hjärnspökena i huvudet. De som vill att jag ska fly när det börjar gå dåligt...
Hoppas detta går över snabbt, jag vill ha tillbaka mitt lilla energiknippe som hittar på bus hela dagarna!
*Ångest-Manda*
Strax efter att jag hade plussat så kände jag en enorm kärlek till grynet i magen, när hon föddes överöstes jag med en kärleksvåg större än vad jag kunnat föreställa mig. Med denna enorma kärlek medföljer en beskyddarinstinkt stark som fan!
Men nu är hon sjuk och ingenting kan jag göra än att tillsammans med henne vänta ut den värsta delen av förkylningen, plåga henne med att ta tempen, hoppas på att den inte visar såpass hög feber att jag måste plåga henne med suppar eller truga med flytande alvedon.
Jag vet faktiskt inte vilken av de febernedsättande metoderna som är värst. Hon spänner hela sin kropp när jag försöker ploppa in suppen så det blir ett krig där jag känner mig som värsta boven. När jag istället väljer att försöka med flytande alvedon blir hon näst intill hysterisk när hon ser doseringsskeden och istället för i magen får både hon och jag kletig alvedon över oss... Nu försöker jag med spruta istället, försökte leka till det hela men ack det blir en kamp det med.
Jag känner mig värdelös för att jag inte kan ta bort det onda och det gör ont i mig att se att hon mår dåligt men vi kämpar på!!!
Det som tar allra värst på mig är hennes aptitlöshet, vi har varit bortskämda med hur lätt det varit att få i henne mat, men nu äter hon inte ens i närheten av vad hon gjort innan och jag har verkligen svårt att hantera denna matvägran... Försöker trösta mig med att det är övergående men det är inte lätt att få ordning på hjärnspökena i huvudet. De som vill att jag ska fly när det börjar gå dåligt...
Hoppas detta går över snabbt, jag vill ha tillbaka mitt lilla energiknippe som hittar på bus hela dagarna!
*Ångest-Manda*
tisdag 22 mars 2011
Lite Före och Efter collage!
För att göra det tragiska i inlägget liiiite "roligare" så presenterar jag det såhär...
Före
Embla och Jayden har varit i farten :)
Efter
Mamma och Pappa har plockat lite
Före
My god, knappt något fett, ingen dubbelhaka att tala om!
Under
Naturliga förklaringar för tjock mage...
(det fick bli en under-kategori lite för att ursäkta efter bilden)
Efter
...
(huvva... men jag får skylla mig själv, jag borde ju träna mer)
Före
En riktigt glad tjej som var ute och gick igår!
Efter
Strax efter att bilden ovan togs, snubblade hjärtat och åstadkom sin första krigsskada...
Mammas hjärta blööööder!
Nu hoppas jag att ni inte läst vidare utan att ni ligger hulkade över toaletten och kräks över min Tjock-bild. Det var tänkt som en undanmanöver för att ni skulle slippa se mitt stackars näs-skrubbade-blåmärke i pannan-barn... För att försöka rädda min heder kan jag faktiskt säga att jag lyckats gå ner ett antal kilo sedan den tjock-bilden togs... inte för att jag tror att jag någonsin kommer bli en bikinimodell utan mest för mitt egna ego...
måndag 21 mars 2011
Varför skaffade du barn?
Jag inleder med att "visa er" vad som inspirerat mig att skriva dagens inlägg. Jag följer bl. a. bloggen ketchupmamman. Tycker att det är en oerhört rolig och oftast fyndig person bakom bloggen, hon fick möjligheten att få en krönika publicerat i aftonbladet. ( Här ).
Kontentan i krönikan var att ifrågasätta människans behov av att ursäkta sig för att man skaffar barn.
Jag blir inte så upprörd av själva krönikan för jag har "lärt" mig ketchupmammans sätt att skriva på, däremot blir jag uppriktigt förvånad över en del av kommentarerna hon får ifrån folk.
Jag hade faktiskt inte den blekaste att mitt beslut som jag delar med många andra skulle skapa sådan uppståndelse hos andra människor. För jag och Johan skaffade barn för att Vi ville ha barn i vårat liv, vi ansåg att det skulle berika vårat liv och detta gör oss uppenbarligen till egoister, jag må vara trög men jag förstår inte resonemanget att "skaffa barn för barnet skull" och varför det skulle vara mer berättigat?
Det är ju trots allt inte så att beslutet fattas likt man bestämmer sig för att skaffa en ny fåtölj. Vi var redo för att lägga våra egoistiska behov (sovmornar, spontana resor och krogbesök t.e.x.) åt sidan hur kan då vårat beslut att vi vill ha barn ses som något mer egoistiskt?
Jag skulle vilja sträcka det så långt att om man resonerar att man skaffar barn för barnets skull så är man ganska mer så egoistisk (än mig)... För vem vill egentligen låta ett barn komma till världen om man ser på vad framtiden har att erbjuda dem så som den verkar rasera bit för bit...
Människan krigar och styr länder som barbarer fortfarande, miljön kämpar för att hålla sig "flytande" när vi fortfarande inte vill inse konsekvenserna av våran lättja gör, påläggsskinkan innehåller mer kemikalier än vad den innehåller grisrumpa.
Vem vill skaffa barn för barnets skull då egentligen???
Nej, vi ville ha barn, vi älskar detta lilla liv mer än något annat och ja, vi stänger kanske in oss i någon sorts bubbla och hoppas att människan snart vaknar upp och börjar ta hand om omvärlden. Embla kommer att växa upp med att från oss lära sig att det lilla vi kan för att bidra till en bättre värld och förhoppningsvis tillhör hon en mer upplyst generation som kommer vara mer jämställd, miljömedveten, och värna om den värld vi lever i.
Alltså... ser vi krasst på det hela har Ketchupmamman rätt... För vad som än ligger bakom vårat beslut att skaffa barn så är vi alla egoister! Jag ville ha barn, jag är en bra mamma, egoistiska jag är en bra förälder!
"Vi är bättre än dig"-eliten har i alla fall gått lös i kommentarsfältet och jag förvånas av att folk har sån liten självinsikt...
Varför skaffade du barn? (eller varför tänker du skaffa barn?)
Kontentan i krönikan var att ifrågasätta människans behov av att ursäkta sig för att man skaffar barn.
Jag blir inte så upprörd av själva krönikan för jag har "lärt" mig ketchupmammans sätt att skriva på, däremot blir jag uppriktigt förvånad över en del av kommentarerna hon får ifrån folk.
Jag hade faktiskt inte den blekaste att mitt beslut som jag delar med många andra skulle skapa sådan uppståndelse hos andra människor. För jag och Johan skaffade barn för att Vi ville ha barn i vårat liv, vi ansåg att det skulle berika vårat liv och detta gör oss uppenbarligen till egoister, jag må vara trög men jag förstår inte resonemanget att "skaffa barn för barnet skull" och varför det skulle vara mer berättigat?
Det är ju trots allt inte så att beslutet fattas likt man bestämmer sig för att skaffa en ny fåtölj. Vi var redo för att lägga våra egoistiska behov (sovmornar, spontana resor och krogbesök t.e.x.) åt sidan hur kan då vårat beslut att vi vill ha barn ses som något mer egoistiskt?
Jag skulle vilja sträcka det så långt att om man resonerar att man skaffar barn för barnets skull så är man ganska mer så egoistisk (än mig)... För vem vill egentligen låta ett barn komma till världen om man ser på vad framtiden har att erbjuda dem så som den verkar rasera bit för bit...
Människan krigar och styr länder som barbarer fortfarande, miljön kämpar för att hålla sig "flytande" när vi fortfarande inte vill inse konsekvenserna av våran lättja gör, påläggsskinkan innehåller mer kemikalier än vad den innehåller grisrumpa.
Vem vill skaffa barn för barnets skull då egentligen???
Nej, vi ville ha barn, vi älskar detta lilla liv mer än något annat och ja, vi stänger kanske in oss i någon sorts bubbla och hoppas att människan snart vaknar upp och börjar ta hand om omvärlden. Embla kommer att växa upp med att från oss lära sig att det lilla vi kan för att bidra till en bättre värld och förhoppningsvis tillhör hon en mer upplyst generation som kommer vara mer jämställd, miljömedveten, och värna om den värld vi lever i.
Alltså... ser vi krasst på det hela har Ketchupmamman rätt... För vad som än ligger bakom vårat beslut att skaffa barn så är vi alla egoister! Jag ville ha barn, jag är en bra mamma, egoistiska jag är en bra förälder!
"Vi är bättre än dig"-eliten har i alla fall gått lös i kommentarsfältet och jag förvånas av att folk har sån liten självinsikt...
Varför skaffade du barn? (eller varför tänker du skaffa barn?)
torsdag 17 mars 2011
Så är det med hälsan...
Jämt ska det vara något. Nu troligtvis magkatarr...
Humöret är inte på topp just därför! Men min stackars man klarar av mig ändå (till den dagen han står där med skillsmässopapprerna och full skyddsmundering). Nej, jag misshandlar honom inte!
Satt barnvakt en stund idag, Embla tycker om att få besök och det gick otroligt bra med två småttingar ;) Dags att planera in ett syskon tror jag... Först ska jag väl försöka få ordning på hälsan!
Jag har tyvärr inte så mycket att uppdatera om, just för att mina tankar bara lutar åt en viss självömkan p.g.a. magsmärtorna. Vi får ta fram stjärnan Embla istället!
Vi har en liten video att bjuda på för skoj skull! ;) Hemsk oreda, men Embla säger "titta här" och "där" så himla gulligt!!!
Äh eftersom jag ändå är på G, här äter Embla sin allra första semla :) (japp jag är en sååå hemsk mamma som ger mitt barn söta saker ibland)!
Lev väl därute! Försök undvika magkatarr! Krama varandra mera! Rök inte! Ge varandra komplimanger!
*Vinkar*
Humöret är inte på topp just därför! Men min stackars man klarar av mig ändå (till den dagen han står där med skillsmässopapprerna och full skyddsmundering). Nej, jag misshandlar honom inte!
Satt barnvakt en stund idag, Embla tycker om att få besök och det gick otroligt bra med två småttingar ;) Dags att planera in ett syskon tror jag... Först ska jag väl försöka få ordning på hälsan!
Jag har tyvärr inte så mycket att uppdatera om, just för att mina tankar bara lutar åt en viss självömkan p.g.a. magsmärtorna. Vi får ta fram stjärnan Embla istället!
Vi har en liten video att bjuda på för skoj skull! ;) Hemsk oreda, men Embla säger "titta här" och "där" så himla gulligt!!!
Äh eftersom jag ändå är på G, här äter Embla sin allra första semla :) (japp jag är en sååå hemsk mamma som ger mitt barn söta saker ibland)!
Lev väl därute! Försök undvika magkatarr! Krama varandra mera! Rök inte! Ge varandra komplimanger!
*Vinkar*
onsdag 9 mars 2011
Arbetsintervju...
...och jag var så fruktansvärt nervös! Det är en konstform att klara av intervjuer, att på kort tid lyckas förmedla vem man är. Idag tyckte jag dock att jag verkade alldeles för blyg... jäkla nervositet!!!
Jag hoppas, hoppas, hoppas jag kan få anställningen ändå, jag brinner för min yrkesroll och det verkar vara ett hemskt spännande arbete på röntgenavdelningen.
Vi får se... jag kommer nog hålla andan till jag får veta hur det gått...
Nattinatt!
Jag hoppas, hoppas, hoppas jag kan få anställningen ändå, jag brinner för min yrkesroll och det verkar vara ett hemskt spännande arbete på röntgenavdelningen.
Vi får se... jag kommer nog hålla andan till jag får veta hur det gått...
Nattinatt!
"You know you want to hire MY mum!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)