Vet ni vad!

Nu är jag lite putt!

Jag blev lite påmind i och med mina tio punkter att jag hade stora drömmar om författaskap. (punkten om mina yrkesdrömmar - nobelpriset i litteratur för att vara specifik).

Läser Ketchup Mammans blogg och inser på ett inlägg att det faktiskt är min svenska lärares (i högstadiet) fel... Hon kunde inte ge mig ett MVG av någon dum anledning (Jag tror att det var för att betygsystemet var nytt och de var fast i att bara X antal kunde få en 5a per klass).

Jag hade slitit som ett djur i skrivandet och grammatiken, jag var bara svag i muntlig framställning. Fick skämmas då svenska läraren läste upp min "isbergs-teknik-a la-Hemminway"-novell... Men jag fick bara VG++++

Så istället för att skylla på att jag inte alls är världsbäst på att skriva och 70 år gammal, så skyller jag på min svenska lärare för det uteblivna Nobelpriset...

Frågan är bara, vem hade Astrid Lindgren att skylla på för att Nobelpris kommittén  inte förstod att hon var en av världens bästa barnboksförfattare? Selma Lagerlöf fick ju: "på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning"... Den motiveringen hade platsat Astrid Lindgren hur lätt som helst.

Min motivering?

"Årets nykomling som slog världen med häpnad, vi vet inte vad boken handlar om men det sägs att den kommer förändra världen".

Ja, lite kvällshybris har ingen dött av... än...

Godnatt på er där ute.

(Han ser inte ens ut att uppskatta min humor...)

8. 10 saker ni inte visste om mig. . .

Svårt... men jag tänker inte försköna verkligheten...

1. Jag har ett ruskigt temperament, som jag bara vågar visa för de närmaste. Synd bara att de drabbas av den,    för det är ingenting vackert när jag är arg.

2. Jag är en RUSKIGT dålig förlorare i spel, men jag är en ÄNNU VÄRRE vinnare...

3. Jag skulle kunna attraheras av män med stor kroppsbyggnad, nu menar jag varken super muskulös eller överviktig, utan snarare Magnus Samuelssons aktigt när han inte är deffad... (men Johan, jag älskar dig som du är!!!!)

4. Jag ÄLSKAR Ubåtar! (Det har ingenting med den enorma fallos-symbol som den kan antyda)!

5. Jag har en liten samling av (konstnärliga) snoppar. (INGEN dildo - sånt sysslar jag inte med).

6. Jag har telefon-fobi... Jag blir även nervös när det ringer spontant på dörren.

7. Jag hoppade gymnasiet strax innan studenten, men har tagit igen det och det med Super Betyg!

8. När jag var yngre ville jag bli läkare. (och veterinär, akupunktör, homeopat, yrkesmilitär-ubåtsbesättning, lärare, nobel-pristagare i litteratur, poet, hundförare, obducent). Numera siktar jag på att bli ambulanssköterska när jag blir stor.

9. Klämde mitt högra långfinger i en dörr när jag gick i trean, fick sy fast toppen då den hängde på en skinnbit.

10. Har fobi för offentliga toaletter, spindlar och fästingar.

Amatör poeten slår till!

Hugo S. 1903 'Sårad Ängel'

Älskling, även änglar blir trötta 

En ängel vi fann
vid vägens grusiga kant
Hennes hjärta var brustet
hennes hopp likadant

Vi fann några grenar
vi byggde en bår
Hade hopp om att rädda
och plåstra om hennes sår

Med andan i halsen
och raska steg
Vi skynda' oss fram
allt medans vi teg

Men rädslan den växte
om att allt var försent
Trots målet vi skymta'
så trösta' det klent

Ängeln hon sucka'
hennes läppar de log
Våra själar de skälvde
sekunden hon dog

Allt går inte att rädda
det måste man förstå
Trots att viljan den finns där
så är verkligheten rå

Skriven av Mig...

7. Jag är rädd för döden!

Jag är fruktansvärd rädd för döden, inte för min egna del men för att andra i min närvaro skall tas ifrån mig!

Hur jag än vrider och vänder på det, anklagar mig själv för att vara egoistisk, försöker övertala mig att det är en naturlig och oundviklig del av livet så kan jag inte förmå mig att acceptera det!

Jag kan dåliga dagar få panik över att Johan inte svarar i telefon, min hjärna spelar då upp mardrömsscenarion om vad som kunnat hänt honom och paniken växer fram till att jag äntligen får tag på honom. Jag oroar mig titt som tätt över mina familjemedlemmar och vänner jag inte hört eller sett aktiva på internet ett tag. Vid olyckor i Göteborg där någon inblandad är i samma ålder som nära till mig får jag kalla kårar längst ryggraden tills jag får tag på vederbörande.

Vet inte om ni minns (ni göteborgare) spårvagnsolyckan då en spårvagn spårade ut vid Vasaplatsen... tror det var 1990 någon gång... Jag minns hur jag såg scener på nyheterna och hur en vit Volvo - Taxi Göteborg varit i den skenande spårvagnens väg och jag bröt ihop för att jag visste att min mamma brukade köra en just vit volvo för det bolaget. Då kunde man heller inte få tag på varandra som man kan idag med mobiltelefonin.

Tack och lov var mamma inte inblandad!

Så har det varit, den bitande rädslan över att förlora en man älskar.

För två år sedan gick min mormor bort efter en lång tids sjukdom. Kan utan att tveka säga att det var den värsta händelsen i mitt liv! Jag kan än idag inte riktigt acceptera hennes bortgång. Jag önskar många gånger att jag kunde lyfta på luren bara för att få höra hennes röst! Jag önskar att hon hade fått träffa Embla.

Därför är jag sjukt rädd för att något ska hända min mamma. Hur ska jag kunna klara av den sorgen? Likadant är det med Tomas... Jag blir ledsen när jag hör att han inte tror att han har länge kvar, framförallt när jag ser hur mycket Embla tycker om honom. Jag vill inte att hon ska förlora sin mormor och morfar...

Jag är rädd för döden och jag kommer aldrig kunna acceptera den.

Åh, nu har jag varit dålig på att skriva. . .

Som vanligt så slöar jag till det i skrivandet och liksom "glömmer" bort att uppdatera.

Men jag har världens bästa ursäkt, tiden jag inte suttit framför datorn har jag spenderat med min lilla familj!

Vi har pysslat i helgen, igår hade vi pepparkaksbak med Jocke, Sami och hennes pojkvän. Sami (min syster för er som inte vet) och jag byggde bl. a. pepparkakshus, vilket vi lärde oss är en konst i sig!!! 

Resultatet blev imponerande trots svordomar och smärre fel i arkitekturen... 

Eftersom det under natten kommit en massa snö var lilla familjen Allander på jakt efter en pulka åt lillfröken, kan ni tänka er... i tre affärer var de slutsålda! (Såklart, det har ju snöat och vi räknade faktiskt med att det eventuellt inte gick att hitta någon). Men på en av Svea Rikets alla sportbutiker hittade vi en! 

Embla-hjärtat var stormförtjust!

Tror nog att fårskinnsfällen inte är så dumt att ha i för lilla rumpenstumpen!

Hippas ni andra haft en underbar helg! Tjing tjing!!!

6. Min dag

Stackars Embla, kommer hänga ut henne ganska fint i denna blogg... Så jag ber henne om ursäkt om det skulle råka vara kvar när hon hamnar i tonåren...

Idag började min dag ganska intressant :)

Vaknade av den klassiska "nu mamma har jag lämnat en stink i blöjan". Så vi steg upp och gick ut i badrummet. Jag själv var FRUKTANSVÄRT kissenödig men tänkte att hon bara brukar göra en liten stinkande plupp som går fort att stöka undan... tji fick jag när jag öppnade blöjan. Ju mer kranvattnet rann desto mer tryckde det på blåsan hos mig och när rumpenstumpen var ren beslöt jag mig för att hon skulle få stå nakenfis på badrumsgolvet och jag skulle få sätta mig på toaletten.

Fröken stod tjusigt med en hand mot väggen, vinglade lite grann och tappade balansen så hon tog mot väggen med andra handen. "åh vilken redig tjej" hann jag att tänka med huvudet på sned från min porslintron. I den sekunden kissade hon en fin stråle mot väggen och plötsligt stod hon i en pöl med kiss med världens "fylle"-leende. Hurra!!! Städade och tvättade en nöjd Embla och insåg att det faktiskt var en komisk scen...

Till lunch träffade vi Sara och Isac för en sushi-date för de vuxna. På fikat Embla var ute efter att pussa Isac och vice versa bara att de inte hade intresset samtidigt, söta små knoddar vi har :)

När maken kommit hem och vi ätit middag passade jag på att smita ut för att julklappshoppa lite, passade på att köpa dragkedjor till mina fina kudd-fodral jag planerat att sy. glad och nöjd kom jag hem och satte igång med projektet när Embla nattats. Men den förbaskade maskinen krånglade och ville inte sy så jag tappade humöret tills Johan räddade situationen med sina magiska-jag-kan-laga-fingrar.

Efter att ha sytt en kudde sitter jag nu trött men ändå nöjd och skriver på punkt 6 på 30-listan. -"Min Dag"

Ha det bra där ute i etern.

Från fikat idag :)

Listan fortsätter: 5. Vad är kärlek?

Har funderat länge idag på vad kärlek är, vad ska jag skriva, hur ska jag formulera mig...

Jag älskar min mamma, mina syskon oändligt! Jag älskar Johan oerhört mycket! Jag älskar min bästis. Älskar mina gudsöner. Älskar mina djur! Men inget går att beskriva den otroliga, enorma, ändlösa, ja det finns inga adjektiv som är starka nog att beskriva den KÄRLEK jag har för vår lilla Embla!

Redan tidigt i graviditeten, när hon var i storleken av ett päron, slog det mig hur mycket jag älskar den lilla individ som växte inom mig. När jag kände den första sparken så vällde en våg av kärlek över mig, större än den när hon var i päronstadiet. Jag blev chockad över att känna ännu mer kärlek då jag trodde att där måste en topp vara nådd... 

 Men så kom den dagen då en sköterska efter 22 timmar värkarbete lade en varm, slemmig, blodig litet bylte på min mage, "åh, nu får jag se henne", tänkte jag. Skulle precis lägga händerna på henne när de utan förvarning ryckte bort henne och sprang ut från rummet.

I det ögonblicket trodde jag att jag skulle dö, på riktigt! Ingen sa någonting, jag försökte läsa av sköterskornas ansikten, jag frågade gång på gång om allt var ok och INGEN SA NÅGOT! Jag var livrädd och min själ höll på att brista. Tillslut lät de Johan gå ut till Embla utanför men jag var fortfarande rädd för det värsta. 

Så tillslut kom de in med henne, min finaste! Efter all lustgas, värkar, krystar, ställningar upp och ner, bajs, kiss, blod så var hon där och Multiplicerar man kärleken jag kände för henne innan med en miljard når det fortfarande inte mängd kärlek jag känner för henne! Hon är Kärlek! I alla fall den kraftigaste kärlek jag någonsin upplevt!