Jag låter mig gång på gång bli så otroligt förvånad (och ibland stött) i den här nya världen som kallas "föräldraskap".
För aldrig trodde jag (i min naivitet) att helt okända människor hade så mycket att tycka till om i ens sätt att uppfostra sitt barn. Men tji fick jag.
Glömmer aldrig när en äldre dam kom fram till mig efter att jag åkt "rullband" ner till första våningen på Frölunda Torg och gav mig en utskällning för att jag åkt ner med vagnen... "Det får man inte göra" bannade hon mig och gav mig en blick som skulle påminna mig om att jag var en usel mamma.
Chockad som jag var fick jag inte fram ett ord på sekunden men mumlade halvhögt när hon begav sig därifrån "tror hon verkligen att jag med vilje utsätter mitt lilla barn för fara"?
På den banan har det varit. Embla grät i affären, äldre KVINNOR började med sina menande blickar med rynkande ögonbryn... "vilken dålig mamma, varför tröstar hon inte barnet". Ammade Embla diskret om vi var ute, fick ett drös med kvinnor att vilja kräkas... (fantastiskt att det är just andra kvinnor som har så mycket emot offentlig amning).
Och nu finns det KVINNOR som tycker synd om min lilla Embla för att DE inte kunde gissa till sig på kläderna att hon är en tjej! Vart är världen på väg?
Ser ni mönstret? Åter igen är det KVINNOR som motarbetar KVINNOR. Det är ständigt hett på tapeten om jämställdhet, att balansera upp, att kvinnor kan. Problemet är att det finns kvinnor som motarbetar arbetet med att ändra de gamla männens syn på den svaga kvinnan. Det når kvinnor till chefs positioner, det är väl bra i sig, men många av dessa kvinnor sätter på sig en roll värre än den gamle mannens. Dessa kvinnor ser andra kvinnor som större hot och gör allt i deras makt att förgöra sin like. Ett bakslag i jämställdhets arbetet för att man börjat i fel ände. Hur ska man göra då?
Börja från grunden! Istället för att beklaga mig om att det gnälls över att Embla inte bär sk flickkläder så vill jag med detta inlägg bara presentera varför jag väger in att försöka uppfostra Embla så bra som möjligt utifrån mitt synsätt på samhället. "Genusuppfostra" vet jag inte om man kan säga att det är, men det är för att eliminera den stereotypiska könsrollen så gott det går. Embla ska inte behöva bete sig som en karl för att nå sina mål, heller aldrig se sig mindervärdig en man i ev. framtida relationer/arbete/etc.
Detta var en förkortad version av denna sortens kräkla... tänkte inte pracka på en hel novell idag... vi börjar försiktigt.
(Vill poängtera att jag inte ser mig som en supermamma, utan som Emblas mamma som kommer göra så gott hon kan).
förstår absolut vad du menar efter att ha fått utskällning med min första son när jag vart i affären med honom när han var ett par dagar gammal, han satt tätt intill min kropp i en bärsele med snuffefilten över sig och jag behövde desperat lite mjölk m.m sånt som inte fanns i frysen typ. en äldre dam skällde på mig och hytte näven åt mig och jag full med hormoner och med gråten i halsen försökte modigt att försvara mig... men det är en sak att vara på minilanthandeln med en ny född än typ gekås i alla fall, japp så då e man en dålig mamma bra att jag vet att du e grymt bra då i alla fall, tycker fler behöver gå ut med att kvinnor motarbetar och dömmer varandra illa så att några fler kanske inser. tackar för nöjet att läsa ännu ett bra inlägg!!
SvaraRaderaSjukt bra skrivet! När jag var barnflicka åt en tvåårig pojk fick jag jämt kommentarer som jag "inte skulle höra" som; "Nej men usch, se en sådan unga mamma", "Barnet går ju, kan hon inte sätta honom i vagnen" & "Ska verkligen ett sådant litet barn vara här?" (när vi skulle kolla Arthur & Minimojerna på bio).
SvaraRaderaBARA KVINNOR som säger sådant. Männen log glatt & hjälpte till med vagnen och klappade Joel på huvudet.
Det kommer nog bli värre när jag får egna barn.